Redan 2005 möttes konstnärerna Ossian Eckerman, Arvid Wretman och Daniel Diaz i ett stort gemensamt offentligt verk i Statens konstråds regi. Den 80 kvadratmeter stora muralmålningen ”Urban allemansrätt” i den nationella insatsstyrkans garage utgick på ett tämligen direkt och tydligt sätt från de tre konstnärernas bakgrund i graffittin, men visade också tre olika temperament som möttes i en hyfsat ödmjuk – i meningen anpassningsbar – helhet.
Mer än ett decennium senare stålar konstnärerna samman igen. Den här gången i det enorma verket ”Akademisk underjord”, som täcker mer än en halv kilometer väggyta i det erkänt aptrista kulvertsystemet som binder samman myllret av byggnader i den mindre stad som Akademiska sjukhuset utgör. Tiden har gått. Konstnärerna har blivit äldre, och dragit sina konstnärskap åt olika håll.
I utställningen ”Trippel Saltomortal”, på Offkonsten! c/o Teatergalleriet, presenterar beställaren Region Uppsala både det nya verket på Akademiska sjukhuset och ger en hint om de tre respektive konstnärskapen. Offkonsten! fortsätter därmed vara ett sympatiskt skyltfönster som förklarar och ger större kropp åt den konst som tar plats i våra gemensamma rum. Kanske är det till och med ett lite extra angeläget ärende när det handlar om ett verk som ”Akademisk underjord”, som har skapats i en den typ av offentligt utrymme som (tyvärr) inte är så enkelt att besöka bara för att kolla på konst.
”Trippel Saltomortal” består i all enkelhet av en skakig video som presenterar det enorma verket i sjukhuskällaren, och av några smakprov på de inblandade målarnas övriga konst.
Videon, som alltså rör sig genom kulvertsystemet, ger en snabb helhetsbild av ”Akademisk underjord” och slår utan några större åthävor fast att den aktuella miljön helt klart har rört sig mot det bättre. Sjukhustunnlarna är en väldigt specifik miljö. De som rör sig där är antingen sjukhuspersonal eller anhöriga och patienter. Det är rimligt att föreställa sig att det ställer vissa krav på konsten. Döende och nyförlösta är kanske inte beredda på bilder som utmanar. Å andra sidan är det svårt att ens föreställa sig en bild som inte skulle vara att föredra i förhållande till den klaustrofobiska känsla som tidigare dominerat tunnelsystemet.
Ossian Eckerman, Arvid Wretman och Daniel Diaz har tagit sig an de avlånga rummen och applicerat ett föränderligt landskap av småsurrealistiska fantasier och varierande formlekar på väggarna. Precis som i det äldre samarbetet syns deras rötter i graffitin relativt tydligt, men egentligen inte i det specifika formspråket, utan snarare i en väl utvecklad förmåga att arbeta på just väggar som betraktaren passerar. Att döma av videons panorering genom rummen fungerar spelet mellan de olika bildytor som passeras alldeles utmärkt, vilket inte alls är så självklart som det låter.
Med tanke på den utpräglade harmonin i det stora verket är det intressant att se hur pass olika de respektive konstnärerna faktiskt är, åtminstone att döma av de relativt få verk som lyfts fram på Offkonsten! Daniel Diaz är den mest utpräglade graffitimålaren i gruppen, och hans formspråk utgår på ett tydligt sätt från ett brett spann av gatukonst – så är hans alias Ikaroz också ett av Sveriges mer kända, och han har bidragit till den rörelse som det senaste, säg, 15 åren har flyttat in det aktuella formspråket på konsthallar och gallerier.
Ossian Eckermans abstrakta bilder är snarare sysselsatta med att utforska ett större sammanhang av måleri och bubblar lustfyllt av en smittsam färgglädje. Arvid Wretmans anslag är också lekfullt, men mer inriktat på ett lite punkigt förhållande till materialet. I likhet med många andra konstnärer som har utgått från graffiti förenas trion av ett avslappnat förhållande till rummet, vilket gör mycket för helheten, vare sig de möts i gemensamma verk i det offentliga eller i små sammanfattningar som på Offkonsten!.
En kul helhet som lovar betraktaren att det åtminstone finns något att se fram emot om man bli inlagd på sjukhuset.