Bror Hjorths Hus inleder hösten med en separatutställning med Mikael Lundberg, Ansiktets schakt, där breda, existentiella frågor avhandlas. Ett centralt verk i Mikael Lundbergs produktion är Lifetimer, ett digitalt räkneverk som genom att i sekunder räkna ned konstnärens statistiskt beräknade återstående livslängd sätter visaren på förgängligheten.
Ett annat är Marsyas, döpt efter en satyr i den grekiska mytologin som på grund av sitt högmod flåddes av Apollon. Mikael Lundberg har iklätt sig satyrens roll och på väggen hänger nu ett skinn med konstnärens drag.
– Det är ett ganska märkligt och utlämnande självporträtt, säger vikarierande museichefen Mattias Enström.
Också på Uppsala konstmuseum går konsten i närkontakt med kroppen – den kvinnliga kroppen. Där visas Sissi Westerbergs utställning Becoming.
Westerberg väckte stor uppmärksamhet under Liljevalchs vårsalong 2011 med en videodokumenterad performance där en kvinna i trenchcoat målar en rosa linje på en vägg – med sin egen kropp. På Konstmuseet visas förutom videoverket också fotografier och skulpturinstallationer.
– Sissi Westerberg verkar i en tradition av feministiska konstnärer från framför allt USA och 70-talet. Hon arbetar mycket med kroppen. Vi visar bland annat en skulptur som hon skapat med tänderna, berättar Konstmuseets chef Elisabeth Fagerstedt.
Om kroppen väger tungt i höst matchas det av en lättare, fantastisk sida. Galleri D12 i Uppsala ställer till exempel ut Camilla Pyk och Jorgo Krallis, vilka båda målar tavlor präglade av såväl livfull fantasi som humor. I Krallis motiv delar människor plats med djur och påhittade varelser.
Fantasieggande djur blir det också på Kaleido, där Erik Olof Perssons ömsom skimrande, ömsom rostiga insektsskulpturer i trä och metall från skroten kommer att pryda väggarna.
Senare i höst mörknar fantasin i en mer ödesmättad ton. På Bror Hjorths Hus visas en utställning med både gammalt och nytt av Helena Blomqvists (19/10– 24/11). Blomqvist, som bygger upp miljöer i en studio och sedan fotar av sina drömlika visioner, rör sig gärna i surrealistiska landskap.
Den här gången har hon utgått från sin sons inre värld.
– Vi är glada att få hit Blomqvist, hon är just nu en väldigt eftertraktad konstnär, säger Mattias Enström.
Bror Hjorths Hus avslutar hösten med den lite bortglömda Göteborgskoloristen Karin Parrow. Konstmuseet å sin sida går in i vintermörkret med samlingsutställningen Att återvända till Auschwitz och Patrick Nilssons sammanlänkade Vissa dagar känns det mesta ganska meningslöst. Ibland känns det precis tvärtom, där konstnären bland annat diskuterar huruvida det är möjligt att åka på ”semester” till Auschwitz.
– Hans konst handlar mycket om våld och övergrepp, utifrån en moralisk aspekt. Han ställer frågor som: Kan man göra det här? Är det här rätt? Det är mycket ja- och nej-satser, svart och vitt, säger Elisabeth Fagerstedt.