Konstruktion och rollspel

Såväl den mer traditionella kortfilmen som den speciella konstfilmen är huvudsakligen hänvisad till egna arenor. För konstfilmens del är det av naturliga skäl museer och konsthallar som gäller, utmärkta kontexter i sig men trots allt med begränsad räckvidd. Tänk om tv i stället för mediokra så kallade konstprogram då och då släppte fram en regelrätt konstfilm, givetvis med sakkunniga kommentarer till vägledning för tittarna - en nåd att bedja om.
I väntan på ett sådant uppvaknande hos bildmediet (sic) televisionen är det glädjande att kunna rekommendera ett antal konstfilmer av hög klass som just nu visas inom nära räckhåll för Uppsalapubliken. I ena fallet är det vårt eget konstmuseum som med filmsviten Constructions of Nature bidrar till det alltmer accelererande Linnéjubileet. Den som redan hunnit tröttna på detsamma ska inte känna sig avfärdad: visst finns Linnékroken där, men det 10-tal konstfilmer som nu visas på Konstmuseet hade lika väl kunnat klara sig på egen hand utan Linnékonceptet. Nu ger detta senare onekligen en viss profil åt helheten.

Constructions of Nature är egentligen inte mer annorlunda än vad "natur- och landskapsmålare" av postmodernt snitt som exempelvis L G Lundberg redan ägnar sig åt. Här sker det således i rörlig bild, vilket naturligtvis medför andra komponenter. Dessutom visar konstmuseet ett objekt av en av Sveriges första seriösa videokonstnärer, Peter Svedberg. Hans kalejdoskopiska installation Tellus Digitalis II kompletterar bilden av ett rikt varierat och infallsrikt projekt. Namn man gärna nämner bland deltagarna är Magnus Wassberg, som visar landskapsstudier i grått och blekgrönt, vidare Tilda Lovell, vars Körprojektet är en lätt absurdistisk animation, och Lisa Jeannin som valt att iscensätta en spindeldans i makabert sammanhang i sin film No Home like Space. Samtliga deltagare, representerande flera länder, iscensätter ett distanserat postmodernt betraktande av naturen kanske det enda möjliga förhållningssättet i dag.

Till en helt annan berättartradition med Cindy Sherman som ledstjärna ansluter sig den israeliska konstnären Tamy Ben-Tor, välkänd för sina identitetsbyten och rollspel, bland annat som Hitler. Genom Moderna museets utmärkta serie Den första på Moderna har Ben-Tor nu introducerats för svensk publik. Ännu ett par dagar visas hennes lika drastiska som avslöjande ironiskt rannsakande gestaltningar av konstvärldens aktörer, från konstnärer till gallerister och kritiker. Tamy Ben-Tor väjer inte för de grova medlen när hon avslöjar klyschor och modeuttryck, uppblåst självgodhet och ett stundtals helt exkluderande fikonspråk som känns igen från den kulturella kontexten. Särskilt roligt har jag åt hennes elaka nidbild av en kritiker, men också åt den drastiska karikatyren av den stackars konstnären som i egenskap av artist-in-residence har att anpassa sig till både ihållande dagsregn, publikens oförstående inför hennes konst och en svårbemästrad ny språkmiljö.
Tamy Ben-Tor hör till det mer uppiggande i konstsammanhang just nu.

Konstruktion och rollspel

Konstfilm av hög klass visas just nu på Uppsala konstmuseum och Moderna museet, skriver Cristina Karlstam.