Konstrond med blandad palett

Den ädla teckningskonsten som med sådan omsorg vårdas av Bror Hjorths hus i Uppsala, har också andra företrädare än Bror Hjorth-stipendiaterna. Det påminns man om just nu när Uppsalakonstnären Agneta Eriksson visar en till format och tema starkt sammanhållen och sparsmakad utställning i Konstnärsklubbens Galleri 1. Åtta verk, alla blyertsteckningar på temat En tid, en plats; det är det hela.Mjuk svärtaAgneta Erikssons utställning är ett gott exempel på hur en väl genomtänkt utställningsidé kan se ut. Det som gestaltas i blyertsens mjuka svärta och en säker teckningskonst är ett stycke dåtid, försvunnen, bortglömd. Kvar ett tomt sommarhus med svarta fönster och konturerna av en (drömd) ge-stalt framför huset. Ett hygge, resterna av en plats och en tid, kanske den skog som också finns tecknad bland de utställda verken.Nostalgi? Kanske, men snarare en medvetenhet om vad som går förlorat om teknik och s k framsteg får härja alltför fritt. Bilderna från kala, nästan sterila gårdar mellan husen är en sådan påminnelse.Hos Galleri Linné har vackra föremål i benporslin samsats med mjuka målningar. För de förra svarar keramikern Per Hammarström, som denna gång valde att låta naturens färger och former utöva stark påverkan på hans objekt. En skål kunde heta Solgräs och vara just så solgul, en smal hög vas fick namnet Våghals.Nu var det knappast någon våghalsig utställning Hamarström visade: därtill är hans många färgstarka, mjuka föremål alltför fagra.Det gäller också hans medutställare Gunnel Sörhuus Berger, som målar så vänt och vackert. Bäst blir det när formaten hålls i tukt som i den lilla stämningsfulla målningen Ensam eller i den varma Sommarljus. Skönt för ögat och utan överdrivna detaljer eller alltför romantiska utsvävningar.Flera små utställningar visas i Uppsala just nu. I Broströms kafé i Godsmagasinet visar unga Pernilla Ohlsson bilder med stark feministisk prägel. Pernilla Ohlsson studerar just nu vid Gerlesborgsskolan i Stockholm, men är uppväxt i Uppsalatrakten. Hennes måleri äger redan nu en inte oansenlig kraft som säkert kan utvecklas än mer.Originellt hos StrömbomFör en av de mer originella utställningarna svarar Lena Pårup hos Galleri Strömbom. Mot rutad bakgrund ställer Pårup vita figurer, i andra verk lösgörs de från den målade ytan och blir tredimensionella små gestalter som sittande eller knäböjande placerats på små träsocklar. I ett av de lustigaste verken sticker tre huvuden upp ur en plexiglasskiva som vore de just uppkomna ur en isbelagd vattenyta. Mycket riktigt heter verket Istid. En rad små skulpterade huvuden i vit lera, många bemålade med glada färger, blir till en sentida uppvisning av personager likt sådana man kan beskåda i antiksamlingar i museerna.Lena Pårups bildfantasi är stor, på hennes tekniska skicklighet inte heller något att anmärka. Och tveklöst finns det både humor och ironi nog för att hålla en skön distans till både konsten och livet hos den här konstnären.