Konst om konst
Peder Josefssons måleri handlar inte om något annat än just måleri och spm sådant är det stundtals magiskt, skriver Cristina Karlstam.
Grön-gul, av Peder Josefsson.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Peder Josefsson använder färgen för att skapa visuella verkligheter som inte behöver naturens eller föreställningens stöd. Att börja leta förebilder visar sig vara återvändsgränder. Detta är måleri för ögonen, visualiseringar skapade av färg, utnyttjande främst linjens möjligheter att rytmiskt variera bildens uttryck.
Titlarna är konsekvent endast beteckningar för de färger som använts: Svart-violett-gult, Grön-grå-gul eller Grön-grå-svart-röd. Någon gång kombineras linjemönstret med större eller mindre geometriska block av huvudsakligen monokrom färg.
Är det konstruktivism vi talar om? Ja och nej. Renläriga konstruktivister skulle kanske inte acceptera avtrycken av handens rörelse med penslarna när oljefärgen läggs på aluminiumunderlaget. Å andra sidan är den totala avsaknaden av referenser till annat än just måleriet i sig ett karaktäristikum så gott som något för att man ska kunna beskriva ett måleri som konstruktivistiskt.
Kanske är det med Peder Josefssons konst som med andra konsekventa och seriösa bildskapare: etiketter och konstvetenskapliga bestämningar förmår inte fånga in det som är essensen och kärnan i deras verk. Peder Josefssons måleri tycks mig vara av den arten.
Modigt är det, visserligen dekorativt, inte minst i fråga om de ofta djärva färgkombinationerna, men inte helt enkelt att förhålla sig till. Och när han i en stor målning på aluminium låter bildens centrum upptas av ett vertikalt gult fält som genom de optiska lagarna för vårt öga står ut som en cylinderform mot bildens övriga violetta och svarta partier är hans konstnärliga mod betydande. Hur lätt skulle inte en sådan färgkombination, handhavd avmålare utan Josephsons absoluta gehör hamna i kitsch och banalitet? Hos Peder Josefsson sker inte det; tvärtom dras jag som betraktare obönhörligt in i bilden eget kraftfält. Min blick söker sig bort men lockas åter att absorbera de färgbudskap som hans mångsidiga måleri sänder ut.
Mångsidigt är det nämligen, mångbottnat och hyperintellektuellt, mitt i sin utpräglat visuella, abstrakta komplexitet. Upprepningen som kunde uppfattas som monoton och torr förvandlas inför vår blick till variation och lyster. Två i det närmaste identiska målningar, Gul-grön och Grön-gul, visar sig vara synnerligen olika och individuella. Horisontellt lagda linjer skiljer sig från vertikala på ett sätt som gör bilderna alldeles olika till karaktär och stämning. Hur detta går ihop vet jag inte, bara att det fungerar.
Galleri Strömbom
Peder Josefsson
måleri och vajerobjekt
tom 16/12
Peder Josefsson
måleri och vajerobjekt
tom 16/12