Konkret abstraktion - ingen omöjlighet

Förnyelse på traditionens grund präglar Sigrún Sverrisdóttirs måleri som nu visas hos Galleri Strömbom, skriver Cristina Karlstam.

Foto:

Kultur och Nöje2010-03-11 11:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Drömmen är ett landskap, sandfärgat med röda inpass; signaler från ett skeende som nyss varit påtagligt närvarande och som nu tycks glida bort, kvarlämnande reminiscenser av en upplevelse. Livslinjerna ett tätt raster av mångfald, horisontellt och vertikalt.

När Islandsbördiga
Sigrún Sverrisdóttir gestaltar så komplexa företeelser med måleriets medel sker det med den paradoxala kombinationen av ödmjukhet inför teknikens villkor och begränsningar, dess tvådimensionalitet och ytmässiga kvaliteter, och en självklar övertygelse om dess nästan outtömliga möjligheter inom dessa ramar.

Abstrakta företeelser och förnimmelser får konkretion genom den volymskapande linjen och den kongeniala färgen. Samtal blir ett interaktivt möte mellan två till sin form lätt kubistiska bildelement, Dans en likartad kontakt mellan två formdelar, nu med rörelsen antydd i själva kompositionen.
I andra målningar med vardagliga titlar som Bänk, Blomma, Spegel, Farkost blir linjespelets betydelse ännu tydligare, samtidigt som även dessa målningar äger en abstrakt dimension som lyfter dem över den konkreta verklighet som titlarna anger. Också här ger det sparsamma bruket av färg snarast upphov till stämningsskapande markörer som lägger andra skikt till bildupplevelsen. Rytmen är i ett sådant måleri en lika viktig beståndsdel som själva det antydda motivet.

Sigrún Sverrisdóttir har sedan sin första utställning i Uppsala 1999 varit en återkommande gäst hos Galleri Strömbom. Då som nu finns en märkbar och märklig släktskap med en måleriets mästare och solitär som Torsten Andersson; hos Sigrún Sverrisdóttir finner jag en fokusering på bildytan liknande den Andersson så suveränt behärskade, och en förmåga att förmedla abstrakta, nästan andliga dimensioner till sina ytligt sett ganska enkla bilder.

Konkret abstraktion kan låta som en omöjlighet, men båda konstnärerna visar i sina verk att den är fullt möjlig. Och att måleriet som teknik ständigt tillåter nya landvinningar.
Sigrún Sverrisdóttirs målningar placerar sig i frontlinjen för 2000-talets förnyelse av måleriet som genre, samtidigt som de ekar av teknikens långa historia.
Galleri Strömbom
Sigrún Sverrisdóttir
Tom 28/3