Konceptkonstens jätte i Stockholm

Den amerikanska konstnären Sol LeWitt (1928-2007) har en sällsynt förmåga att alltid kännas rätt i tiden. När Marcel Duchamps ready-mades på 60-talet, nästan femtio år efter sin tillkomst, äntligen fick det genomslag de förtjänade i en konst som satte idé före utförande och objekt så var det Sol LeWitt som myntade termen konceptkonst.
I artikeln Pharagra phs of conceptual art, i den inflytelserika tidskriften Artforum, slog LeWitt fast att konstnärens viktigaste uppgift är att planera och fatta beslut innan ett verk utförs; "The idea becomes a machine that makes art."

Konceptkonsten innebar bland annat att konsten demokratiserades och, åtminstone i någon mån, fjärmade sig från en objektfixerad marknad, och kan dessutom betraktas som ett avsteg från en genikult som presenterar konstnären som ett suveränt manligt subjekt som skapar med sina snudd på gudomliga händer. Konceptkonsten binds ofta samman med minimalism och språkbaserad konst, men ett konceptkonstverk kan i själva verket se ut hur som helst. Termen innebär mer en andra eller inställning av kritiskt tänkande än en tydlig epok och stil. Och kanske är det därför Sol LeWitts utställning Seven wall drawings på Magasin 3 känns samtida som ett krispigt salladsblad, vilket ändå är rätt anmärkningsvärt med tanke på att konstnären själv inte längre är i livet och att det äldsta verk som visas är från 1970.

De sju Wall drawings som presenteras på Magasin 3 har tagit 14 personer sex veckor att utföra och ger ett fint porträtt av en av 1900-talskonstens verkligt stora.
Sin första Wall drawing utförde Sol LeWitt 1968. Konceptet innebär att konstnären likt en kompositör ger ett varierande antal instruktioner för verket som sedan kan utföras av vem som helst. Under slutet av sitt liv gjorde LeWitt ett tillägg i regelboken som innebär att arbetet numera ska övervakas av auktoriserad personal från hans egen verkstad - att ganska grovt ingrepp som förmodligen kan tillskrivas den åldrade konstnärens fåfänga, men Väggteckningarna framstår ändå som en väldigt tillåtande och öppen konst.
I dag är det alltså inte längre möjligt att utföra en alldeles äkta LeWitt i sitt eget vardagsrum utan kontakt med LeWitt Collection, men är man bara lite noggrann kan man utföra en replika som är lika bra som vilket original som helst. Är man av det latare slaget kan man dessutom nöja sig med att tänka på att göra det - den väsentliga delen av ett konceptkostverk tar i vilket fall som helst plats i ett immateriellt rum där verk och betraktare möts på lika villkor, det vill säga där konstnärens ursprungliga tanke blandas med åskådarens.
Det första verk som möter betraktaren på Magasin 3, Wall drawing # 111, består av en vägg som är uppdelad i fem sektioner. I den första sektionen finns 10 000 blyertslinjer som är 15 centimeter långa, i den andra lika många som är 30 centimeter, i den tredje, fjärde och femte sektionen är linjerna 45, 60 och 75 centimeter. Det mönster som uppstår kan närmast beskrivas som tilltagande virrvarr.

I följande rum upptas en långvägg av Wall drawing # 715, en svart vägg täckt med så mycket blyertskludder som möjligt. På rummets andra långsida har väggens alla arkitektoniska punkter bundits samman med blåa linjer och på en kortvägg tronar den dekorativa Wall drawing # 85, som med färgpenna och streck i fyra olika håll utforskar den kubform som är så viktig i LeWitts övriga produktion.
Väggteckning nr 124 och nr 123 består av horisontala respektive lodräta icke raka linjer som med ett leende reducerar teckningskonsten så långt det bara går, utan att den blir något annat än just teckning, och Wall drawing # 422, utställningens yngsta verk, avslutar i ett rum där väggarna är indelad i femton delar där fyra färger i en- två- tre- och fyrkombinationer följer på varandra.
Man kan möjligen invända att Sol LeWitts väggteckningar blir för dekorativa och lämnar konstens domäner till förmån för inredningens eller designens, men jag skulle snarare säga att Sol LeWitts instruktioner ger upphov till något som är kamouflerat och som med en föredömligt pedagogisk tydlighet visar att konceptkonst inte behöver vara komplicerat att möta.
Seven wall drawings kommer att finnas kvar hos sina betraktare långt efter att väggarna på Magasin 3 har målats om.

Konceptkonstens jätte i Stockholm

Magasin 3 visar en av konceptkonstens stora. Sebastian Johans njuter av Sol LeWitt.