Klichéerna avklädda in på kroppen

När Moderna museet våren 2006 med utställningen Molnen mellan oss visade upp ett alternativt 70-tal, var ett av mästerverken Gunvor Nelsons film My name is Oona från 1969. My name is Oona är en 15 minuter lång svartvit film där Nelson med ett kakofoniskt ljudcollage och förföriskt vackra bilder ger kropp och röst åt människans liv. Konstnären bakom filmen, Gunvor Nelson, har huvudsakligen varit verksam i USA där hon räknas som en av de riktigt stora förnyarna inom den experimentella filmkonsten.

Nu finns det goda möjligheter att bättre lära känna detta i Sverige mindre kända konstnärskap när Moderna museet fram till början av december visar en omfattande utställning av Gunvor Nelson. Född i Sverige 1931 flyttade Nelson redan på 50-talet till USA där hon blev en tongivande konstnär i New American Cinema och även verkade som lärare i film i legendariska San Francisco Art Institute ända fram till 1993.
My name is Oona är bara en av ett stort antal filmer av olika längd och karaktär som ingår i Moderna museets utställning. Inne i samlingar och den intilliggande videopassagen visas sex verk, och dessutom arrangeras varje söndag till och med 2 december olika filmprogram i biografen. Nästa tillfälle blir alltså söndag 28 oktober, då fyra filmer, tillkomna under en tidsperiod från 1973 till 2006 ingår i programmet. Detaljer för de olika filmprogrammen hittar man på Moderna museets hemsida.

Arrangemanget är tveklöst mycket bra för den publik som har möjlighet att besöka museet vid flera tillfällen. Men den som kanske endast tar sig dit vid ett enda tillfälle blir utdelningen dessvärre mindre. Å andra sidan får man genom de mycket olika verk som visas i videopassagen en ganska god bild av bredden och karaktären i Nelsons konstnärskap. Inte minst är det i de tidiga collageliknande filmerna där hon med en bitande ironi granskar kvinnorollen som Nelsons mästerskap visar sig. Till dessa filmer hör den groteskt roliga och samtidigt skarpa kritiken av klichébilden av kvinnan med titeln Schmerzguntz från 1966. I True to life visar Nelson en annan sida av sitt mångbottnade konstnärskap när hon penetrerar naturens skönhet med ett kraftfullt, nästan absurdistiskt ljud- och bildskapande. Växter krossas och bryts sönder som vore det virke eller rivningshus man såg, varvat med bilder av isande snö eller blå himlar med lätta moln. Ljudet visar sig härröra från kameran som vid närfotografering kommer i kontakt med växterna i Nelsons egen trädgård. Så blir hennes film ett slags naturens avklädande inför våra ögon och öron.

Klichéerna avklädda in på kroppen

En av den experimentella konstens frontfigurer, Gunvor Nelson, är i höst aktuell på Moderna museet i Stockholm där ett flertal av hennes filmer visas, skriver Cristina Karlstam.