I BARNHÖJD. Bland de många svenska barnboksförfattare som rönt uppmärksamhet inte bara i sitt hemland intar författarparet Inger och Lasse Sandberg en given tätplats. Sedan deras kreativa samarbete började någon gång på 1950-talet har de båda konstnärerna, Inger med ordet som redskap, Lasse som bildmakare, producerat den ena numera klassiska barnboken efter den andra. Ända till Lasse Sandbergs bortgång 2008 fortsatte denna framgångsrika verksamhet. I dag känner de flesta barn (och flera generationer vuxna) Lilla Anna och Långa Farbrorn, är bekanta med spöket Laban och med Labolina eller räknar den roliga Tummen bland sina vänner. De fantasifulla gestalterna, tecknade med fasta konturer och med karaktäristika som gör dem till individer samtidigt som de är på något sätt tidlösa ikoner, har en självklar plats i vår vänkrets.
Det intima samspelet mellan text och bild gör paret Sandbergs böcker tämligen unika. Här handlar det inte om illustrationer till text; det nära, parallella arbetet gör böckerna ovanligt homogena. Själva har författarna också explicit deklarerat sin tro på barnboken som ett viktigt pedagogiskt och fantasieggande inslag i barnets utveckling. Redan från ettårsåldern ska ett barn kunna ta till sig och ha glädje av deras berättelser, där bilden har precis lika stort värde som orden.
När Bror Hjorths Hus nu sammanställt en utställning med Inger och Lasse Sandbergs originalteckningar till alla dessa charmfulla klassiker är det inte bara en konstnärlig upplevelse av teckningskonst när den är som bäst. Konceptet – att göra utställningen på ”barnnivå” - innebär också ett ställningstagande från arrangörernas sida som rimmar ovanligt väl med paret Sandbergs pedagogik och estetik. Här får mamma och pappa eller mormor och farmor bokstavligen böja sig ner till tre-fyra åringens höjd över havet för att rätt kunna ta del av vad som händer. Och genusmedvetna vuxna kan med gott samvete låta de små möta alla figurerna i den Sandbergska skapade världen. Där det mesta är upp och nervänt, där det är lilla Anna som tröstar och hjälper Långa Farbrorn när han sörjer sin borttappade hatt och där den ängsliga spökpappan behöver Labans närhet när det är dags för godnattsagan. Och Pulvret vet precis hur det går till när man ska grädda pannkakor hemma hos mormor, om nu någon trodde något annat.
Utställningen är en lustfylld, fantasifull vandring i en sagovärld med många självklara referenser till barnens egen verklighet. En särskild liten port in till utställningen är bara tillgänglig för den som inte är över metern lång. Väl inne bland alla goda tecknade vänner kan man slå sig ner i läs- och rithörnan en stund och ytterligare fördjupa sitt umgänge med de härliga figurerna.
Det är sällan det är så lätt och roligt att rekommendera alla föräldrar, mor- och farföräldrar att ta med sig telningen för ett museibesök. Och har man inget förskolebarn tillgängligt går det alldeles utmärkt att plocka fram det egna barnasinnet och avnjuta en lysande teckningskonst med underfundig humor och en myckenhet klokhet som grund alldeles på egen hand.