Klädsam kolorism i Galleri 1
I Göteborgskonstnären Marita Gattes måleri finns en nervig rörelse i kombination med ett mycket medvetet formbygge, skriver Cristina Karlstam om Gattes pågående utställning i Galleri 1.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Göteborgskonstnären Marita Gatte är tillbaka i Galleri 1, drygt tre år efter sin förra utställning där. Liksom förra gången är det en konstnär med en klädsamt lågmäld inställning till sitt skapande som exponerar sina verk. Dessutom har Gatte den goda smaken att inte överlasta det lilla galleriet; tvärtom är det ett sparsmakat urval av sammanlagt 11 målningar, varav hälften i ytterst blygsamma format, som visas.
Spänst och vitalitet
Gatte arbetar huvudsakligen abstrakt i färgkompositioner som äger både spänst och vitalitet. Hennes kolorit är sammanhållen med mycket blått som dominant. Gatte vet väl att bygga rumsligheter i sitt måleri. Skolad i Hovedskou och Gerlesborg hör hon hemma i en västsvensk målartradition utan att för den skull kunna härledas till Göteborgskoloristerna. Redan vid hennes förra utställning fanns drag av en bildpoet som Ulf Trotzig, och det intrycket består också denna gång. Det finns en nervig rörelse i kombination med ett mycket medvetet formbygge i hennes måleri som har likheter med Trotzigs sätt att komponera sina bilder.
Intima format
Målningarna saknar titlar, helt i överensstämmelse med konstnärens inställning till måleriet som något icke avbildande, autonomt. Jag målar och målar och ibland blir det konst, skriver hon anspråkslöst och insiktsfullt som en kommentar till sin utställning. Det råder inget tvivel om att de elva verk som nu visas är just — konst. Imponerande är för övrigt Gattes förmåga att med samma pregnans arbeta i ytterst små, intima format och i stora dukar som kräver helt andra förhållningssätt. Vad man mest attraheras av är förvisso en smaksak, men den stora målning i olja, tempera och kol som fått nummer 6 är nog den här utställningens pärla.