Kinesisk sommar på Grönsöö

Kinesisk samtidskonst är hetare än någonsin. Utställningar med kinesisk konst har blivit allt vanligare, också här i Sverige. Bonniers konsthall i Stockholm visade förra året en stor samlingsutställning, Spirande vita nätter. Hos Östasiatiska museet i Stockholm mötte fyra svenska konstnärer fyra kinesiska kolleger i den mer på traditionell grund vilande utställningen Mälden mellan stenarna. Och i årets Venedigbiennal är Kina företrätt med en egen paviljong.

Men att Grönsöö slott vid Mälaren skulle våga sig på äventyret att som årets sommarutställning visa åtta unga kinesiska konstnärer var kanske inte helt väntat. Desto större heder åt Grönsöös Jacob von Ehrenheim som i samarbete med Eight Art Gallery i Malmö, med goda kinesiska kontakter, arrangerat utställningen Accidental oriental. Det var när en annan planerad utställning inte gick att genomföra som man vågade sig på det kinesiska konceptet; därav utställningens titel.
Det är åtta företrädare för nästan lika många uttrycks- och förhållningssätt till historia, politik, estetik och samtid som nu framträder med sina arbeten, väl hängda och disponerade i det inte alldeles lättanvända utställningsrummet.

Att den politiska historien är levande för dagens unga konstnärer ger den här utställningen klara besked om. Hur man sedan förhåller sig och gör bruk av kollektiva och personliga minnen och referenser är olika. Zhao Jifeng använder den kinesiska jättepandan som motiv och metafor i sitt kraftfulla måleri; bilden av pandan som balanserar på en jordklotsliknande boll är lätt att läsa som ett dolt politiskt budskap. På liknande sätt anknyter Yang Tao och Liu Kun till måleriska traditioner i kinesisk konst när de väcker betraktarens associationer till såväl Pekingoperans rörelsemönster som teatertraditionen yangbanksi i sina mycket drivna målningar.

Shi Lifeng går mer explicit tillväga när han med intensiv rödfärg låter kommunismens Röda stjärna befolkas av små mänskliga figurer. Några lyckas klamra sig fast vid den värdeladdade symbolen, andra klättrar uppåt mot bättre positioner, men några halkar obönhörligt ner och hotas av undergång. Shi Lifengs verk äger en expressiv styrka i såväl uttryck som innebörd och får nog sägas utgöra utställningens kraftcentrum.

Men även mer lågmälda språk kan som bekant höras, bara man lyssnar ordentligt. Så arbetar Liu Yaoxian, som i ett poetiskt valörmåleri knyter samman en på gammal kinesisk filosofi vilande metafysik med den moderna kinesiska historien. En ensam simmare är på väg bort, från betraktaren, mot ett okänt ingenting där himmel och hav flyter samman till en helhet. Den som minns propagandabilderna av den oövervinnelige, simmande ordförande Mao gör gärna sin egen koppling till bildens budskap. Och målningen av Mu Juns skrattande kinesgrabb som med smink tycks förvandla sig till någon annan handlar nog inte bara om könsroller.

Bildkonsten brukar av hävd få en friare ställning är det skrivna ordet i totalitära samhällen. Intelligenta konstnärer vet att utnyttja makthavarnas vanligen betydande okunskap om det visuella konstspråket. De åtta konstnärerna som denna sommar gör en Grönsööresa motiverad hör tveklöst till den kategorin.

Kinesisk sommar på Grönsöö

Årets konstutställning på Grönsöö ägnas kinesisk samtidskonst, skriver Cristina Karlstam.