Kesselmars svindlande poesi

Det är inte särskilt ofta som det funnits skäl att beskriva Uppsala konstmuseum som den ideala utställningslokalen. De gamla slottssalarna med sina fönstersmygar, höga takhöjd och väggar avbrutna av dörrar är inte sällan svåra att utnyttja på bästa sätt. Sereniteten i själv byggnaden med dess tunga historiska arv kan också kännas främmande när uttryck för samtidskonsten ska gå i närkamp med arvet.

Men nu har det hänt. När den subtile bildpoeten Per Kesselmar nu exponerat sin raffinerade konst i fjärde våningens alla salar har resultatet blivit alldeles kongenialt med det jag uppfattar som kärnan i Kesselmars konst: tystnaden, så fylld och outtalade berättelser; ljuset, skimrande i lager på lager av vithet; rumsligheten, byggd av visuella effekter, skuggor och linjer. Full View är en sällsynt välhängd och väldisponerad utställning som ger full rättvisa åt ett av samtidskonstens mest särpräglade konstnärskap. Jag har tidigare sett delar av utställningen i andra rum, men aldrig förr upplevt en sådan konsekvent och övertygande helhetstanke i konstnärskapet.

Per Kesselmars konsekventa hållning där grått, svart och vitt är de enda explicit använda färgerna ställer besökaren på stora prov. Här gäller samma attityd som vid läsningen av en poets texter: koncentration, närvaro, uthållighet. Allteftersom "läsningen" av Kesselmars bilder fortgår avslöjar de nya dimensioner präglade av stor skönhet och nästan magiska betydelsenivåer. Per Kesselmar har iscensatt en berättelse om mörker och ljus, om tystnad och seende, om våra sinnens gränser och möjligheter att se och tolka själva tillvaron. Stanna länge i hans utställning, lyssna till den brusande tystnaden som bär hela symfonier av ljud under ytan. Låt ögonen vila i den stora vitheten, betrakta de många lagren av vithet som läggs på varandra och vars kanter anas när man tittar noga.

Studera hur konstnären skriver in nya rum i rummet med verk som Lines eller Full View och hur han låter skuggorna bli rent visuella delar av verken, lika kroppsliga som de metaller och den färg som används. Det märkliga med Per Kesselmars konst är inte minst denna materialitet som han konsekvent värnar och ur vilken han utvinner närmast andliga dimensioner och verkligheter.
Hos Per Kesselmar är vitheten dräktig av färg och tystnaden bågnande av ljud. Rummet blir till rymd och perspektiven öppnar sig mot svindlande vidder. Kanske är det detta som kan kallas konstens magi, ögonblick som bara mycket sällan infinner sig.

Kesselmars svindlande poesi

Tystnaden är mättad av ohörda ljud i Per Kesselmars subtila utställning, skriver Cristina Karlstam.