Inför det stora språnget

I mängden av verk på den alternativa galleridrivna konstmässan Market i våras var det ett fotografi som fångade min uppmärksamhet. Konstnären som placerat ett par uniformerade flickor på ett snöigt hustak var sydkoreanska och (för mig) tidigare obekant. Nu visade sig Hyun-Jin Kwak alls inte vara okänd; sedan sex år tillbaka är hon bosatt i Sverige och har redan nått betydande framgångar med sina bilder. Bland annat belönades hon 2005 med Hasselbladstiftelsens utbildningsstipendium.Den bild som lyckades göra sig hörd i myllret av utställda konstverk på Market var i själva verket en del av konstnärens större projekt Girls in Uniform där hon med den fotografiska bilden som medel utforskar frågor om identitet och roller, inte minst med utgångspunkt från sitt eget kulturbyte från Sydkorea till Sverige.Som första museum i Sverige kan Uppsala konstmuseum nu presentera en större utställning av denna spännande konstnär, där såväl sviten Girls in uniform som det nya projektet A script for verification visas.Hyun-Jin Kwak är en berättande konstnär. Hon iscensätter gåtfulla historier med unga flickor på gränsen mellan barndom och vuxenliv som aktörer. Det är som hade hon stannat ett filmiskt berättande, frusit det avgörande ögonblicket och presenterat det i form av stillbilder. Det är bilder som inte självklart helt låter sig dechiffreras; styrkan i konstnärens tablåer är inte minst den bevarade hemliga gåtfullhet som gäckar alltför entydiga läsningar.En tolkning är naturligtvis att se fotografierna som uttryck för sökande efter den nya identitet som övergången från barndom till vuxenliv innebär; ett inte särskilt ovanligt ämne, vare sig i konsten eller litteraturen. Hos Hyun-Jin Kwak sker det i bilder av till synes oskuldsfulla lekar i landskapet eller som psykologiskt envig mellan två aktörer, placerade som mot­poler exempelvis i på tak eller bakgårdar. En bild berättar om över- och underläge, fysiskt såväl som psykologiskt, där den ena flickan bara är delvis synlig, hållande ett hotfullt ridspö i handen, medan den andra blivit sittande i snön. Men det finns också bilder som berättar om barndomens gemenskap och det innerliga heliga systerskapet mellan två unga.Hyun-Jin Kwaks bilder är fulla av betydelsebärande detaljer, också om man väljer att läsa dem som politiska eller sociologiska undersökningar av frihetslängtan i ett samhälle som till ganska nyligen inte tillät alltför stora individuella avvikelser från den kollektiva normen. För givetvis är sviten Girls in uniform ett uttryck för just ett sådant system som premierar kollektivet framför individen, här gestaltat genom de till förväxling likadant klädda och friserade flickorna. Och konstnärens iscensättningar kan mycket väl läsas som försök att hitta en individuell identitet, bortom och bakom kollektivets normer och krav. I en bild är flickorna i färd med att med iver hacka upp golvet till det instängda rum där de vistas, i en annan ser man flickor som gräver ner hemligheter (eller gräver upp?) i skogen. Och i den kanske märkligaste av alla Hyun-Jin Kwaks bilder är ett helt litet lämmeltåg av uniformerade flickor på väg ner i en flod. Omramade av höga klippor tycks de gå ett dramatiskt öde till mötes. Man har läst den bilden som metaforen för ett kollektivt självmord; man kan givetvis lika väl se den som ett slutgiltigt avsked från det kollektiva liv som dittills varit rådande.Men frigörelsen och övergången till ett annat liv är nyckfull. I en av utställningens starkaste bilder har en flicka till synes somnat mitt på den vackra stenbro som kunde vara det sista stycket väg in iden ovissa framtiden. Är hon utmattad, uppgiven, besegrad? Eller har hon bara valt att ta en kort vilopaus inför det stora språnget?Hyun-Jin Kwaks bilder svarar inte på sådana frågor. Hon ställer betraktaren inför ett scenario med många möjliga läsarter där vi själva måste välja.De fotografiska bilderna komp­letteras med ett antal tredimensionella skulpturer av huvud- och identitetslösa flickor i kollektivets uniformering. Placerade i skamvrån (för sitt eget bästa) eller upphängda likt korsfästa blir de till offer, osentimentalt iakttagna men samtidigt så explicit exponerade inför betraktaren att det är omöjligt att undgå att drabbas av och fundera över deras öde.