Hultén siktade på Uppsala
Uppsala hade kunnat hamna på den internationella konstkartan. Moderna museets förre chef Pontus Hultén hade planer på att placera sin konstsamling - som Moderna nu har fått - i Uppsala.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
— Men det visade sig att det hade krävt för stora ombyggnader, för mycket pengar, säger Pontus Hultén, som fick kalla fötter efter studiebesök i acceleratorhallen och några månaders diskussioner.
— Fast tanken var intressant, säger han i telefonen från köket i det stora huset i St Firmin sur Loire - där det nu börjar eka tomt vartefter konstverken försvinner.
Till slut landade de drygt 700 konstverken alltså på Moderna museet, som Hultén i stort sett grundade 1960 och sedan byggde upp under många år.
— Jag har kommit tillbaka dit där jag började, säger han.
— Och så trivs jag bra med museichefen Lars Nittve. Vi hade en ceremoni på Centre Culturel Suedois i Paris i förrgår, där jag formellt överlämnade min samling till honom.
Ingen bindning till Uppsala
Medan hustrun hörbart donar i bakgrunden, säger Pontus Hultén att det är blå himmel utanför köksfönstret i St Firmin, att hösten har varit härlig, att han just nu är sugen på lunch och att han över huvud taget känner sig nöjd med konstsamlingens öde.
Att han alls tänkte på Uppsala, beror på Norrtälje. Eller rättare sagt på hans sommarställe strax utanför Norrtälje.
— Jag tänkte att det var nära till Uppsala.
Någon egen bindning till Uppsala har han inte, lundensare som han är.
Kanske var idén om Uppsala universitet, som mottagare av konstsamlingen, bara ett hugskott?
Lite konst kvar
Pontus Hultén erkänner att det blir lite tomt hemma framöver. Fast en del konst har han förstås kvar. Vad, vill han inte avslöja, förutom att han i sin Stockholmsvåning gläds åt den sparsmakade, egensinnige, sökande målaren Torsten Andersson.
Men hur blir det med Uppsala universitet och Celsiushallen som konsthall?
Jo, det kanske blir. Universitetsantikvarie Johan Cederlund har utrett vad universitetet skall göra med sin konstsamling.
Ge den utrymme på Carolina Rediviva är ett alternativ. Bygga konsthall i och över acceleratorhallen ett annat.
Tänk tanken: att placera konsten, humanioras djärva tillvarogranskning, i en naturvetenskapens experimentmiljö, som hyst sin tids absoluta spetsforskning...
Så kan konstens och vetenskapens vägar mötas, korsas och bära varandras vandrare! Också utan den hulténska konstsamlingen.