Hotade hierarkier
Skulptören Hanna Belings utställning i Teatergalleriet handlar om skalor, format och hierarkier. Med det bleka silikonet som material och barnet som motiv gör Beling oss medvetna om hur relativa våra begrepp är, skriver Cristina Karlstam.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tora som miniatyr och som kromosombaby. Tora som renässansbarn i vacker utstyrsel. Tora sittande och Tora stående. Gula Tora, blå Tora, sovande Tora, röda Tora.
Babyn Tora är själva arbetsmaterialet i Hanna Belings nya utställning på Teatergalleriet. I fotografier och i fristående vaxskulpturer gestaltas det som den här utställningens egentligen handlar om: hur vi uppfattar skala och format, hur den pyttelilla sälen och grisen känns alldeles ofarliga, medan den stora babyn utmanar vår vuxenhet och skapar osäkerhet om hierarkier.
Ingen nyhet
Att använda barnet för sådana perceptionsexperiment är ingen nyhet inom konstvärlden. Med stor framgång har exempelvis den australiske konstnären Ron Mueck gjort detsamma. Hans gigantiska grabb sittande på huk vid ingången till Arsenale vid Venedigbiennalen 2001 glömmer ingen som såg verket.
Hanna Beling anknyter till den tradition som Ron Mueck och flera andra företräder, när hon får oss att stanna till och reflektera över storlekens betydelse.
Men där slutar likheterna. Någon avsedd realism eller försök till autenticitet finns inte i hennes gulbleka skulpturer. Här rör det sig tveklöst om explicita artefakter. Beling vill inte få oss att tro att vi ser en baby eller en gris. Hon visar skulptur, ingenting annat. Konsten har sin egen autonomi i hennes koncept och blir därmed desto starkare i sitt uttalade krav på vår uppmärksamhet.
Ändrad hierarki
Särskilt tydlig blir hennes avsikt i verket Hyenaunge: en bedårande liten varelse som tycks fullständigt vänlig och ofarlig. Alla vet vi vad hyenan står för som symbol och på vilket sätt djuret livnär sig. Men i den relativiserade hierarki som "barndom" innebär är hyenans unge lika vänligt kramgo som den storögda dvärggalago som klättrar på galleriväggen.
@3a Text:Hanna Belings karriär sedan hon utexaminerades från Konsthögskolan i Stockholm har varit framgångsrik. Med ett kulturstipendium från Uppsala kommun på meritlistan är hon redan etablerad som en av den unga svenska konstens profiler. Att Teatergalleriet i hennes hemstad arrangerar en utställning med hennes verk är således helt i sin ordning.