Högröstade färgberättelser

Det är ingen lek att leva i Skandinavien just nu. Och just därför är måleriet extra viktigt. Det är mer eller mindre ett vetenskapligt faktum att nordbor behöver måleri för att klara sin obehagliga vinter.
Ovanstående är en av orsakerna till att Susanne Nygårds utställning på Teatergalleriet känns så välgörande. Starka oljefärger, många röda nyanser och överlag ett väldigt fysiskt måleri med kraftigt bearbetade, nästan ansatta, ytor där detaljer och figuration ofta får träda tillbaka för stora aktiva fält av talande, mycket högröstad, färg. Ibland är färgen smeksam och insmickrande, ibland förbannad.

Men trots att färgen står i centrum är Susanne Nygårds bilder berättande och ganska tydligt föreställande. I flera verk finns byggnader, halvt upplösta landskap, små människofigurer och möbler. I synnerhet de två sistnämnda elementen inger betraktaren med en känsla av att det är någonting högst privat som berättas. Minnen och medvetandeströmmar fogas in i landskapen som har en mer allmängiltig karaktär. En diffus rumslighet är central, oberoende om sceneriet skildrar interiör eller exteriör. Det är som om de små figurerna, och det privata de representerar, kämpar för att finna en plats i de ofta väldiga landskapen, som om de måste finna ett rum, en plats, för att kunna fungera. Titlarna är tydliga och deklarerar vad det handlar om: Huset, Minnet, Springande är tre exempel.

Ofta blandas färgen ut med sytråd som antingen tecknar objekt, alltså utgör linje, eller helt enkelt applicerar ett bildelement. Fastsytt bord heter ett till formatet verk som på ett roande sätt gör skäl för sitt namn, samtidigt som återgivningens enkelhet ger bilden en påtaglig känsla av allvar och eftertänksamhet.
De små docklika människorna andas inte sällan uppenbara influenser från Lena Cronqvist, även om hon knappast är ensam i sitt sätt att så direkt gripa tag i sina minnen. Men det handlar mer om kärleksfulla hänvisningar än om fantasilöst epigoneri. Måleri verkar alltid i en tradition.
Utställningens kanske bästa verk är Om nätterna - störtat hus, som visar en upp- och nedvänd brinnande byggnad i ett storslaget öde landskap, komplett med nakna träd, fåglar och allt, där förgrundens röda färg dominerar. I bildens högra framkant finns en tom stol och ett trafikmärke som brytande element som avslöjar berättelsens privata natur eller åtminstone ger bilden ett narrativt driv som tangerar någonting personligt. Bilder av det här slaget gör vintern en smula lättare att uthärda.

Högröstade färgberättelser

Små privata berättelser och stora färger är två välgörande element som dyker upp i Susanne Nygårds utställning på Teatergalleriet, skriver Sebastian Johans.