Hela vardagen i bitar

Den japanskamerikanska konceptkonstnären On Kawara hittade sitt livsprojekt 1966 och har sedan dess varit sysselsatt med att dokumentera sin tillvaro på en rad olika sätt. I olika listor har Kawara bland annat noterat namnen på alla människor han har talat med under en viss dag, eller märkt ut hur han har rört i en stad på en kopierad karta. I telegramserien I am still alive har Kawara upplyst mängder av människor att han fortfarande är i livet och i vykortsserien I got up har han delgivit en mottagare det exakta klockslaget han har stigit upp. Listorna och de andra sidoprojekten kretsar kring en serie datummålningar som inte avslöjar mer än den dag de är tillverkade på - på en monokrom yta skriver konstnären utan schabloner helt enkelt den aktuella dagens datum. Sedan 1966 har Kawara tillverkat några tusen datummålningar. Det är ett magnifikt projekt och om du frågar mig så är On Kawara en av de absolut mest intressanta och viktigaste konstnärerna under det senaste seklet.

I On Kawaras fotspår har en självdokumenterande konst nästan bildat skola och om det är något som binder samman alla de parallella inriktningar man hittar i samtidskonsten så är det just att de påfallande ofta är sysselsatta med att notera sin egen förgängelse. Livets karaktär av flyende ögonblick är ju också en av de stora eviga frågorna.

Förväntningarna är alltså tämligen högt ställda inför mötet med Alberto Frigos utställning Records of a lifetime, där konstnären har gått till ytterligheter för att dokumentera sin egen tillvaro. I sex digitala arkiv noterar Frigo sin både intellektuella tankemässiga och fysiska vardag. Photos of the artifacts used by the main hand visar alla föremål som råkar passera Frigos högerhand. Writings of the dreams aroused when waking up samlar konstnärens drömmar. Nothögen Notations of the songs recognised while heard består av transkriberad musik. Videos of the public spaces captured once sat visar fyra sekunder långa snuttar från alla offentliga rum Frigo beträder och Recordings of the thoughts made walking alone bjuder på korta ljudspår där han delger lyssnaren en rad kvasifilosofiska funderingar om samhälle, logik, materialitet, teknik, kultur osv. Och teckningarna Drawings of the ideas imagined around society visar konkretiserade dagdrömmar, ofta med freudianska undertoner. Hittills har Frigo arbetat med projektet i sex år, och tanken är att det ska fortsätta i ytterligare trettio.

Anslaget är imponerande, men helheten blir en smula ojämn. Teckningarna, i sig rätt tilltalande och presenterade som bildspel på en rad små skärmar, känns exempelvis helt överflödiga och ger snarast intrycket av en konstnär som vill försäkra sig om att visa stor spännvidd. Samma sak med de nedskrivna drömmarna och ljudspåren. Det är alltid en fin gräns mellan att notera sitt liv och att förvandlas till en Narcíssos. Det behöver givetvis inte vara fel att stirra sig blind på sin egen spegelbild, men ett konstaterande av livets tillfällighetsart i största allmänhet har större bäring än en privat dödsskräck.
Den stora behållningen i Records of a lifetime är videoklippen från vardagliga miljöer och de tusentals fotografierna, fint presenterade i rader av miniatyrer som täcker en hel vägg. Här blir den grå vardagen närvarande på ett paradoxalt underhållande sätt. Tandborste, kaffekopp, bestick, fjärrkontroll, diskborste, kamera (så klart), mobiltelefon, penna och tandborste igen. Så ser vardagen ut. Om 30 år kommer Frigo att kunna presentera en rejält omskakande utställning.

Hela vardagen i bitar

Alberto Frigo är besatt av att dokumentera sitt liv. Sebastian Johans gillar anslaget men hade väntat sig lite mer.