Hängbro över ån i årets Konst på väg
Fortfarande strax före halv tolv sliter och drar Carin och Björn Falkenäs och medhjälparna Björn och Edith Carlefors i den långa hängbrons blåa nylonrep innan den till sist kan förankras, lätt tiltad, över Tämnaråns forsande vårflod i Strömsberg.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
@3a Text:— Jag har faktiskt sett sådana här hängkonstruktioner på riktigt, när det var översvämning i Venedig. Det är kul att kunna använda idén här, säger Carin Falkenäs.
Inne i den gamla vattensågen har Curt Sandmark från Bälinge hittat ett annat av hennes verk som han uppskattar:
— En sådan underbar idé att göra en klänning av fyra röda paraplyer!
— Det är tionde året vi tittar på konst så här under påsken. Ibland blir det vänstervarv ibland högervarv, från Bälinge sett. I år tog vi vänster. Vi kan hinna med 15 olika ställen, om vi tar två dagar på oss. Det här är en sådan underbar lokal, och det är fantastiskt roligt att se hur konstnärerna i Strömsberg verkligen kan variera sig från år till år, så är det inte överallt.
Helén Wikforss har Per Sångberg som gästutställare i sitt träslott till missionshus i Stav.
— Den där var läcker! Färgerna går så bra ihop — och så den där fina horisonten ... Vad målar du med? vill en dam i rött veta av Per Sångberg. Kniv eller pensel?
— Jag köper sådana där stora, billiga målarpenslar med plastskaft. Och så målar jag i skikt, jag ställer undan och målar på något annat, och så tar jag fram samma duk igen och fortsätter.
Samtalen — med varandra och med konstnärerna och hanterkarna — är en stor del av Konst på väg. Det sociala. Det är inte bara kultur, det är en utflykt också, må så vara i kulturlandskap. Man far i flock, gärna, och har gärna också fikat med. Långfredagen bjöd inte mer än uppehåll i väderväg men det var fint så.
— Vädret brukar inte spela så stor roll, säger Helén Wikforss. Är det vackert vill många tvärtom stanna hemma.
Aina Andersson från Tierp låter sig inpireras.
— Jag fuskar lite själv. Med litegrann av varje, av det jag har i lådorna. Förut, när jag hade plats, var det porslinsmålning men inte nu längre sedan jag kom i lägenhet.
I Värdshusverkstan i Söderfors pratas på ett språk som kunde höra vallontiden till. Men det är holländska, Skärplingebon Jeanette Gustavsson har sin syster med sällskap på besök hemifrån Holland. De tittar lika mycket på bruksmiljöerna som på det som ställs ut.
"Men titta här vilka fina fjärilar, hörru, det är ju något alldeles otroligt. Tänk om man kunde släppa ut dom och se dom flyga i väg!" I Tobo drar Martin Holmers bilder till Nationalnyckeln, volymen om Nordens alla dagfjärilar, besökare som en magnet. Man frågar, tummar på de numrerade trycken, och lyssnar när han berättar om den violettkantade guldvingehannen som han själv sett i Vendel och fäst för framtiden på papper.
— Förr fanns den på slåtterängarna. Nu ska man ha stor tur om man ska se den ens på de ställen där man vet att den fortfarande finns, så få exemplar har vi kvar.
@6b Byline:Ann Svalander