Screentryck på folkdräkt storlek 38 (Neverland av Ulrika Thorén), animation (BT3 av Martin Sundvall), videoloop (Traces from the Source av Sofi Lardner Häggström) eller den mest subtila torrnål (Lars Nybergs Svart vatten) – när Grafiska Sällskapet firar sina 100 år med en jurybedömd utställning får konstgrafikens hela bredd och mångfald plats i det stränga urvalet.
Om någon trodde att svensk grafik 2010 bara sysslade med vänliga blomstermotiv eller mjuka landskapsstudier i klassiska tekniker som litografi eller akvatintetsning är det en alldeles felaktig bild.
Visst, sådant finns också bland de 181 grafiska blad som juryn med Niclas Östlind i täten valt ut att representera dagens konstgrafik. Men också så mycket annat, och framför allt så mycket bra konst.
Vart tredje år bjuder Sällskapet in till en sådan generalmönstring av konstarten med de många teknikerna. I år sammanfaller således triennalen med celebrerandet av 100 års verksamhet.
Det var tre unga konstnärer som en novemberdag 1910 tröttnade på att deras konst inte fick den uppmärksamhet de önskade. Så föddes Grafiska Sällskapet, en seglivad företeelse som ihärdigt fortsatt att värna denna den mest demokratiska av konstarter genom åren. Fortfarande är grafik en för de flesta ekonomiskt överkomlig konstform. Och dess variationsrikedom går inte att förneka.
Nu passar Grafiska sällskapet dessutom på att leta i sina arkiv och kan samtidigt med triennalen visa en ”historisk” utställning där varken Stig Borglind, Philip von Schantz eller Ulf Trotzig saknas – en förträfflig grund för de mer samtida experiment med nya (och gamla) tekniker som sedan tillåts blomma ut i triennalen.
Till detta kommer så den generösa inbjudan till Sällskapets samtliga medlemmar att låta sig representeras med var sitt valfritt verk. Dessa över 300 blad har nu fått en överdådig och rätt genial salongshängning i en av Konstakademiens salar.
För att ytterligare befästa Sällskapets och grafikens position anno 2010 ger man även ut en innehållsrik och estetiskt mycket tilltalande bok där sällskapets historia tecknas av Karl Haskel och där hela den rika medlemsutställningen också finns dokumenterad.
Den som vill friska upp sina kunskaper om grafikens många tekniker får dessutom en utomordentlig hjälp av sällskapets ordförande, konstnären K G Nilssons instruktiva texter.
Men tyngdpunkt och centrum i hela firandet är givetvis triennalen, där juryn haft den goda smaken att sovra strängt bland de närmare 1 600 insända verken.
Med sinnet öppet för de olika grafiska teknikernas många uttryckssätt, inklusive de allra senaste som fotopolymer och glicée, har de tre ansvariga åstadkommit en praktfull provkarta på svensk konstgrafik så som den kan se ut i dag.
Det finns skäl att tro att de tre unga arga från 1910 med gillande skulle ha sett hur deras initiativ togs om hand, förvaltades och 100 år senare bar frukt i form av detta ståtliga firande.
Bland de utvalda konstnärerna hittar jag klassiker som Lisa Andrén, Nina Bondesson, Lena Cronqvist och Rickard Årlin. Här finns unga konstnärer som gärna prövar nya vägar som Amalia Årfelt, Annette Ronàld och John Rasimus.
Uppsalakonstnären och träsnittsmästaren framför andra i svensk grafik, Denis Steen, liksom virtuosa Ulla Fries, också hon med postadress Uppsala, är självskrivna deltagare i en bred presentation av svensk grafik som denna.
Som framgångsrikt lyckas förena tradition och förnyelse utan att det känns ansträngt.