"Grafikveckan väl värd att vårda"

Uppsalas egen ”vårsalong”, Galleri Strömboms grafikveckor, arrangeras i år för 9:e gången. I Uppsalas alltmer utarmade konstliv är grafikveckorna något av en institution, värd att vårda, skriver Cristina Karlstam.

Foto: Erik Kalo

Kultur och Nöje2012-02-04 12:08
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Tio grafiker ser den här gången till att med sina utvalda verk ge en god bild av den grafiska konstens många uttryckssätt. Hälften har tidigare visat sin grafik i galleriet, de andra är nya bekantskaper för Uppsalapubliken.

Uppsalakonstnären Denis Steen fortsätter sitt outtröttliga utforskande av träsnittets möjligheter. Samma teknik men med helt annat uttryck använder Anne Nilsson. Hennes målade träsnitt Blicken är ett härligt expressivt hundporträtt med starka dekorativa drag.

Humor hittar man också hos den skånske konstnären Ulf Eklund som i sina färgetsningar berättar lekfulla, cirkusliknande historier med surrealistiska inslag. Richard Årlin är en klassiker i den grafiska konsten, så också i galleriets utställningar. Den här gången deltar han med ömsinta berättelser som rymmer både åldrande och väntan. Poeten framför andra i årets grafiksalong är annars Birgitta Nehrman. Hennes torrnål Barn och skyddsängel utnämner jag tveklöst till utställningens främsta verk. I konkurrens möjligen med hennes torrnål Herren går på ängen mest bland tistlar som lånat titeln från en av Allan Petterssons Barfotasånger.

Helt annorlunda arbetar den hos galleriet återkommande grafiken Lars Wallin som skapar sina labyrintiska konstruktioner med hjälp av datorn, så kallad kompugrafi. Glicén, den senaste av Grafiska sällskapet ”godkända” tekniker, hittar man hos Ann Frössén som med sina färgmättade blad åstadkommer dunkla, mättade naturkoncentrat av stor skönhet.

Fia Kvissbergs små fina torrnålar och Maria Jönsons digitaltryck kompletterar bilden av en mångsidig årgång grafik. Jönson har tidigare ställt ut måleri i galleriet, nu medverkar hon med grafik med måleriska kvaliteter. Uppsalafotografen och -konstnären Frank Watson slutligen har valt en skyltdocka i en av stadens klädbutiker som objekt för sina fotogravyrer. Fotograferade genom skyltfönstret flyter dockan ”Monikas” ansikte samman med speglingar av husfasader och växtlighet på ett lätt förföriskt sätt. Vad Watson vill förmedla med dessa kvinnoporträtt låter jag vara osagt. Som experiment är de fascinerande.

Konst

Galleri Strömbom

Grafikveckor

T o m 4/3