Grafik utan tvångströja

Galleri Strömboms galleriveckor är en av de riktigt sympatiska traditionerna i Uppsalas konstliv. Få tekniker har ett så rikt spektrum som grafiken. Till genren räknas såväl lågmälda svartvita torrnålar och etsningar som den allra senaste datorgrafiken. Träsnitt, litografi, till och med fotografi kan höra hemma i sammanhang där grafiken har huvudrollen. Så är det också den här gången i det lilla galleriet på Skolgatan i Uppsala som håller traditionen vid liv och samtidigt öppnar för nya tekniker och nya utövare av grafiken. Färgstarka collografier av Lise Lundgren och glada serigrafier av Nina Kerola står för några av de verkliga vitamininjektionerna den här gången. Kerolas hoppande badbollar hör hemma i en berättande genre där fantasin får fritt spelrum.

Är man mer lagd åt det introverta, meditativa stämningsläget är Skövdekonstnären Mats Svenssons fina torrnålar att rekommendera. Ett cykelrum är motiv nog för den här sortens grafik som med sin finstilta användning av gråskalans alla valörer ger de enklaste vardagsting en nästan lyrisk lyster. Mästerverket är den lilla torrnålen Kråkan, knapps synlig i trädtoppen, ändå en huvudrollsinnehavare i Mats Svenssons grafiska värld.

Uppsalanestorn Denis Stéen förnekar sig inte. Tre trägravyrer av denne mästare återfinns i utställningen, där han har sällskap av Britt Hillbom, vars lekfulla, linjesköna svartvita grafik måste räknas till höjdpunkterna. I torrnålen Samtal är kontrahenterna i badkaret en flicka och en hund som utbyter tankar, och i den roliga Huvudsaken är min kjol överskrider Hillbom logikens och den trista klokskapens begränsningar, kapar förtöjningarna och låter fantasin flyga allt högre.

Uppsalafotografen Frank Watson deltar med tre fotografier med motiv från Italien. Det är bilder långt från turistbroschyrens glättade gladfoto, stämningsmättade utsnitt ur en kultur, sdock med ett visst drag av exotism.
Chennet Juhlin är en ny bekantskap, vars minsta bild, Fragment, övertygar mig mest. Och så den numera också i renläriga grafikersammanhang accepterade och erkända datorgrafiken, här representerad av Uppsalaakademikern Lars Wallin. Hans skickligt utförda bilder sätter punkt för en vital grafikkollektion den här gången.
Grafikveckorna hos Galleri Strömbom varar ända till 22 februari, ett sympatiskt beslut som möjliggör upprepade besök i galleriet för den som vill studera hur mångsidig och samtidigt tillgänglig dagens svenska grafiska konst kan vara.

Galleri Linné visar då och då utställningar där helt olika genrer och tekniker får samsas i ett och samma rum. Det kan ibland resultera i riktigt inspirerande möten. Andra gånger känns kombinationen inte alldeles självklar och resultatet blir mest likt en monter på en kommersiell konstmässa.
När Gunnel Sörhuus Bergers vänliga, koloristiskt milda måleri konfronteras med Per Hammarströms form- och färgstarka keramik är det inte alltid lätt att avgöra vem som får sista ordet. Hammarströms äpplen och päron i god Hans Hedbergtradition är det som tilltalar mest, medan objekt som skålar och vaser tenderar att vara överdrivet designade intill kitschighet. Tekniskt finns säkert inget att invända mot Hammarströms hantering av sina material, men formspråket lämnar inga kvardröjande spår av betydelse.
Gunnel Sörhuus Berger håller sig med viss entonighet till en mild färgskala där gult och grönt dominerar. Det kan i längden kännas lite väl försynt och lite såsigt; bättre blir det när hon vågar fördjupa färgen som i de små målningarna Stig i morgonljus respektive Stig. Till sist är det just de bilderna om man minns efter att ha lämnat galleriet.

Grafik utan tvångströja

Allt från finstilta torrnålar till explicit datorgrafik ryms i Galleri Strömboms nya utställning, skriver Cristina Karlstam.