God fortsättning i Frihamnen

I dag öppnar Magasin 3 Stockholm konsthall sin jubileumsutställning "To be continued..." med verk av ett 25-tal utställare, skriver Cristina Karlstam.

Beautiful Robot. Installation av Matti Kollioinen.

Beautiful Robot. Installation av Matti Kollioinen.

Foto: Martin Runeborg

Kultur och Nöje2007-09-08 00:01
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Magasin 3 är en ovanlig konstinstitution. Privatägd och -finansierad och med en vid det här laget omfattande samling representativ svensk och internationell samtidskonst.
"Vi har blivit ett museum snarare än en konsthall", skriver Magasin 3: s direktör David Neuman i texthäftet till konsthallens nya utställning.
Med "To be continued..." celebrerar man en 20-årig verksamhet genom att visa några av de många verk som under åren skapats direkt för konsthallen av utställande konstnärer.
Titeln är ganska typisk för en institution som kommit att bli en av de verkligt framsynta arenorna för samtidskonsten i Stockholm. Här har visats konst av många av de stora internationella namnen. Nu nöjer man sig inte med tillbakablick på erövrade lagrar utan tar snarare avstamp inför framtiden. Vilket givetvis inte betyder att man som besökare i utställningen inte kan ägna sig återseendets glädje (om man hör till dem som sett originalvisningarna) eller i en och samma utställning få en koncentrerad bild av vad som ägt rum i det till konsthall inredda magasinet i Stockholms frihamn (om man möter verken för första gången).
Starten skedde 1988, och redan året därpå visade man en utställning med verk av bland andra Alfredo Jaar. Chilenaren Jaar deltar nu i jubileumsutställningen med sitt verk Reflections, där det organiserade mördandet under diktaturåren i Chile kommenteras och gestaltas i en installation som då hade högsta dagsaktualitet. I dag är de politiska förhållandena i Chile annorlunda, men Jaars verk har dessvärre aktualitet på andra håll i världen.
Samtidigt är det intressant att notera hur tron på konstens betydelse i samhällsdebatten fortfarande präglade klimatet i slutet av 80-talet.

Helt annorlunda i såväl uttryck som tanke arbetade den svenske konstnären Leonard Forslund, som ställde ut i Magasin 3 19990. Nu har Köpenhamnsboende Forslund rekapitulerat sitt 30 meter långa beställningsverk, en målning som har den accelererande globala befolkningsökningen som tema, men som landar i konkret, personlig erfarenhet via farmoderns kaffeservis!
90-talet innebar även utställningar av amerikanen Fred Sandback och kubanen Felix Gonzalez-Torres, båda nu döda men representerade i den återblickande utställningen med varsitt verk: Sandback med den subtila, minimalistiska garninstallationen Untitled, Gonzalez-Torres med Untitled (For Stockholm, bestående av en installation med 500 glödlampor i 12 ljusslingor. Gonzalez-Torres är fortfarande högaktuell, 11 år efter sin död i aids; vid årets Biennal i Venedig representerar han USA, där han levde som konstnär fram till sin död.

En av de mer uppmärksammade utställningarna hos Magasin 3 på 90-talet var Måleriet - det utvidgade fältet, producerad i samarbete med Rooseum i Malmö. En av deltagarna i denna utställning som kommit att utgöra något av en milstolpe i samtida konsthistoria genom att markera genregränsernas relativism, var den israeliske konstnären Nahum Tevet. Hans installation i målat trä kan med fog sägas utgöra en sinnebild för hur man 1996 såg på konstens villkor.
Fem år senare, 2001, var det dags för ännu en större tematisk utställning hos Magasin 3. Ett antal konstnärer förhöll sig till konsthallens läge i Frihamnen, och utställningen fick helt enkelt titeln Free Port. Den kanske allra mest explicit knöt an till temat var Janine Antoni, Bahamas, som med ett rep tillverkat av olika material insamlat hos familj och vänner förankrade konsthallen i en livbåt ute i hamnen. Det färgglada repet med alla sina personliga minnen fick också utgöra den röda tråden i en originell bok som konsthallen senare producerade. Nu återser jag repet, som den här gången dock fått en lite väl undanskymd placering på golvet i en av salarna, utan den centrala position och funktion det hade den gången det begav sig.

Bättre har man lyckats att skapa ny kontext till ett av de mer minnesvärda verk som visats i Magasin 3 under åren. Det gäller den libanesisk-brittiska konstnären Mona Hatoums expressiva, mångtydiga installation Undercurrent, en golvinstallation där ljuset tänds och släcks i mängder av glödlampor i via elektriska kablar. Verket är skapat direkt för Magasin 3 och anknyter på många sätt till Hatoums övriga arbeten. Konstnärens personliga livsöde, påtvingad en livslång exil, ligger som en grundton i allt hon gjort, så även i Undercurrent. I Magasin 3: s nya utställning är verket placerat i samma rum som en av New York-konstnären Tony Oursler videoprojektioner. Ourslers stora separatutställning 2002 är en annan av höjdpunkterna i konsthallens historia. Nu får de båda verken ett nytt sammanhang, förstärker varandra och upprättar en spännande, rumslig dialog. Oursler är för övrigt företrädd på flera håll i utställningen, medan exempelvis den originella målaren Katharina Grosse, Tyskland, fått nöja sig med en enda målning. Orsaken är helt enkelt att resten av hennes utställning befinner sig under den nuvarande väggfärgen i Magasin 3: s salar; Grosses utställningsidé var och är att ta hela institutionen i anspråk för ett gränslöst vägg-, tak- och golvmåleri som, när utställningstiden är över, ska förvandlas till ett liv i osynlighet bakom ny väggfärg.
Katharina Grosse "ockuperade" Magasin 3 2004. Två år senare visade konsthallen den schweiziske konstnären Fabrice Gygi i en omfattande presentation. Från den utställningen härrör Chèvre, ett verk som liksom hela Gygis utställning gestaltar samhälleligt hot, våld och övergrepp.

"To be continued..." är en mångsidig utställning som ganska väl speglar vad som hänt under de gångna 20 åren i konsten i allmänhet och hos Magasin 3 i synnerhet. Att vissa konstnärer som gjort minnesvärda nedslag i Frihamnen under åren inte finns med hör väl till villkoren för en utställning av det här slaget. Allt kan inte rymmas ens i de numera utvidgade lokalerna i Frihamnen. Och det som nu visas är verkligen gott nog.
Fortsättning följer, och hur den kommer att se ut är ännu obekant. Kanske kan man se specialinbjudna Uppsalabördiga Matti Kallioinens installation The Beautiful Robot, placerad utanför konsthallen, som en fingervisning om hur man tänker sig de kommande åren: ungt, prövande, okonventionellt. I så fall finns det alla skäl att noga följa vad som händer i konsthallen som blivit ett väl förankrat konstmuseum med fingertoppskänsla för vad som rör sig i samtidskonsten.
Magasin 3 Stockholm konsthall
"To be continued..."
Till 9/12