God återväxt i svensk konstgrafik

Att återväxten bland svenska konstgrafiker är god visade den stora grafiktriennalen med vilken Grafiska sällskapet nyligen firade sitt 100-årsjubileum. Uppsalas egen ”grafikgallerist”, Karin Strömbom har tveklöst haft mycket att välja bland inför galleriets årligen återkommande grafikveckor. Vid sidan om välbekanta, pålitliga konstnärsnamn kan man denna gång glädja sig åt verk av flera för Uppsalapubliken nya, unga konstnärer.

Bland dessa stannar jag gärna framför Jenny Olssons fotopolymerer med konceptuella motivval från Berlins stadslandskap. Hos Olsson handlar det inte om föreställande återgivning, utan mer om atmosfär och miljö, översatt till stark visualitet och med mångtydig känsla. När Eskilstuna konstmuseum i höstas belönade en rad grafiker med stipendier var Jenny Olsson en av de utvalda.
På Grafiktriennalen fäste jag mig särskilt vid Lotta Sjöborgs verk. Nu är hennes arbeten aktuella här i Uppsala, där hon bland annat visar en stor torrnål, Flykten och fåglarna, samt några finstämda porträtt, utförda som litografier. En tredje ny bekantskap är Ellen Cronholm, som arbetar med tekniken limtryck i några husmotiv i stora format, där grader av svärta avgör bildernas rytmik och struktur. Olsson, Sjöborg och Cronholm visar med sina verk hur mångsidig och variationsrik den grafiska konsten kan vara.

Lisa Andréns mästerliga mezzotint Udde, Stina Eidems vänliga lilla undulat i akvatint, Sigrún Sverrisdóttirs sköna monotypier med blommotiv och Jukka Väntinens suveräna mezzotinter liksom Mikael Kihlmans atmosfärrika torrnålar bidrar alla till en mycket god årgång av grafikveckorna. För den som är road av nya grafiska tekniker visar Frank Watsons bilder från tyska trädgårdar vad man kan åstadkomma med så kallad gicléeprint. Peder Josefsson väljer monotypi till sina huvudsakligen abstrakta gestaltningar av husfasader, medan Lars Wallin föredrar den databaserade kompugrafitekniken (det vill säga bläckstråleutskrifter) i dekorativa kompositioner.
Som kronan på verket ett klassiskt linoleumsnitt av nestorn Denis Stéen; en grafikutställning i Uppsala utan denne mästare vore knappast tänkbar. Och det går alldeles utmärkt att avnjuta alla exponerade bilder utan att fästa vikt vid teknikval.