Glada träd och glesbygd på Uppsalagallerierna

Få skrivande konstnärer uppvisar en sådan närhet mellan sitt skrivna respektive målade eller tecknade verk som Stig Claesson. För Slas var det möjligen en förbannelse att allt han gjorde fick en folkhemskänsla som stavas Yngve Frej, men för läsaren/betraktaren innebär det att varje möte med Slas känns bekvämt familjär - lite som att bläddra igenom en kompis böcker i en Billy-bokhylla.
Det väntar med andra ord inga sensationer på väggarna i Galleri Linné, där ett antal målningar av Slas hand just nu är placerade, men den snabba och på något vis paradoxalt exakta figurationen i både teckningar och målningar är ett rätt så trevligt återseende. Några verk känns hoprafsade av en konstnär med tankarna någon annan stans, men många bär en förklaring till Slas breda uppskattning. Och ett par med genomarbetade landskap bryter folkhemsromantiken genom att dra mot en mer episk amerikansk landskapstradition och visar att Slas hade klarat sig utmärkt också om han hade valt att syssla uteslutande med måleri.

På Galleri 1 ställer Erik Hedman ut animation och bilder som med lite god vilja kan ses som släktingar till Slas flyhänta estetik, med skillnaden att Hedmans långt drivna stiliseringar utspelar sig i en miljö som är mer fjärran verkligheten.
Det lilla rummet utnyttjas maximalt genom att Hedman har nöjt sig med ett enda motiv, nämligen träd. På en av väggarna växer det under utställningsperioden upp ett streckträd, vars utveckling visas i animerad form på en skärm bredvid. Varianter på samma träd presenteras också som färgglada silhuetter och i ytterligare en animation där en slinga karusellmusik understryker vad det handlar om; Erik Hedmans träd är blommande glada växter där både ugglor och hundar kan bo och frodas. De enkla strecken är exakta och den uppsluppna enkelheten är beroendeframkallande.

Och just beroende, men av bräda i stället för streck, står i fokus på Galleri London, där fotografen Robert Henriksson visar bilder från sitt pågående projekt Just skate. Henriksson, som arbetar som bildjournalist, befinner sig nära sitt ämne och skildrar uppenbart en värld som han står i nära förbindelse med. I en serie svartvita bilder med kraftiga dagrar följer fotografen skateboardåkare i olika miljöer. Motljus i rampen, åkande i storslagna landskap, närstudier av ansikten och liknande bilder formulerar ett kärleksreportage som andas närvaro och homosocial gemenskap (alla åkare är män - en alternativ titel kunde vara Drömmen om Herrön). Trots att fotograf och motiv känns nära varandra behåller bilderna en tacksam distans, inte minst för att de rent tekniskt ofta är väldigt drivna. En bra prestation.

Är man mer sugen på tredimensionalitet och melankoli är Johan G Brattströms utställning på Galleri Strömbom ett bra alternativ. Brattström arbetar långsamt, gärna i traditionella material som brons, och tittar i elva skulpturer ut över ett liv som börjar i en gigantisk käpphäst som är placerad i rummets mitt. Det känns att skulptören arbetar med saker som står honom nära och plywoodverken Packa bilen och Camping, känns med sina noggranna återgivningar av 50-talsbilar som nostalgiska barndomsminnen - renodlade och fria från detaljer men ändå sanna, åtminstone ur avsändarens perspektiv. Några känsligt utförda porträtt i brons och gips ger en allvarlig ton till de friare minnesbilderna och en liten träfigur, 20-20, sammanfattar livsresan: på båda sidorna av ett pingisbord återfinns samma uppklädda åldrande man - i den ena inkarnation är han glad, i den andra ser han surare ut. Verktiteln avslöjar att matchen är på väg att avgöras, bollen slickar nätet och betraktaren vet inte vilken sida som avgår med segern, men eftersom mannen spelar mot sig själv är slutresultatet ganska oviktigt. I vilket fall som helst kan man konstatera att matchen har varit jämn, och kanske får man nöja sig med det.

Fler minnesbilder, men ur ett snävare perspektiv, visas på Galleri Villavägen sju, där Cecilia Furberg presenterar en rad bilder från vad som gissningsvis är konstnärens uppväxtmiljö i Skellefteå. I ett av de två rummen kretsar motiven kring träd och böcker. Små oljor med björkdungar och andra träd blandas med böcker av trä och ett par fotografier där en avlägsen gestalt rör sig i miljön. En grupp om två träböcker kallas En viktig bok och en annan viktig bok och antyder med sin knappa information att det handlar om en privat mytologi, om bilder och minnen som fyller sida efter sida i den ordlösa berättelse som var och en är ensam om.
I det andra rummet fortsätter samma berättelse, men i bebyggelse, och betraktaren får följa med några påbyltade ryggar som tar en eftermiddagspromenad i snöklädd glesbygd. Att figurerna vände ryggen till beror inte på att de är undflyende eller anonyma, utan helt enkelt så bekanta att det inte är behöver vända sig om. Det blir en fin helhet där en ganska sträng bildkomposition blandas ut med en hint av punkigare, mer aggressivt eller upproriskt, betraktande.

Glada träd och glesbygd på Uppsalagallerierna

Brädkärlek, glesbygdsrealism, folkhemskonst och glada träd hör till det som kan betraktas på en gallerirunda i Uppsala just nu.