Garanterat oäkta original

Frågor om äkthet, autenticitet, original, kopia, representation, bild och avbild har under senare år stått högt på dagordningen i den så kallade konstnärliga diskursen. Allt sedan det postmodernistiska genombrottet under det förra seklets sista årtionden har det blivit allt svårare att hävda någon absolut originalitet och autenticitet. Lån och citat, parafraser och variationer hör i dag till vanligheterna. Inte minst är det konstnärer som arbetar med
fotografin som fokuserat detta förhållande framgångsrikt. En fruktbar relativism har därmed trätt i de säkra påståendenas ställe, oftast till klar fördel för konsten.

När Uppsalakonstnären Pär Fredin för en tid sedan for till Kina för att besöka och undersöka en av de nio städer som byggts upp som kopior av olika europeiska orter träffade han därför alldeles rätt. I Konstnärsklubbens Galleri 1 visas nu resultatet av detta projekt, One city, som har den kinesiska kopian av Sigtuna stad som "motiv."
I sakligt dokumenterande stillbilder redovisar Fredin intrycken av denna "konstgjorda" stad som till och med fått en anlagd sjö efter Sigtunamodell och därmed sammanhängande strandpromenad. þd>
I dessa bilder blixtbelyses den ovan beskrivna problematiken som Fredin därmed åskådliggör på ett ovanligt explicit vis. Intrycket av kuslig, nästan spöklik overklighet blir ytterligare en dimension som förstärker bilden av fiktion. Har fotografen verkligen besökt en verklig (kopierad) stad eller är alltsammans ett ateljéarbete? Frågan låter sig ställas, heltþd> i linje med hela konceptet. Dock är det i detta fall fråga om en verklig närvaro i en garanterat äkta oäkta stad. Onekligen ett ganska svindlande perspektiv.

I galleriets övervåning visas samtidigt en videoloop där konstnären med kameraåkningar i bil åstadkommit en kalejdoskopisk bildprojicering. Likt de panoramabilder som brukar försäljas i de europeiska storstädernas turistbutiker belyser Fredin motivet - den konstlade staden - i två divergerande, spegelvända bilder. Bilden blir således en kopia av sig själv och iscensättningen gestaltar den dualism som hör samman med hela utställningskonceptet. Jag kommer att tänka på den brittiske konstnären Mark Wallinger som härom året visade en video av liknande slag i ett Berlingalleri där utgångspunkten var ruinerna av en järnvägsstation från andra världskriget. Men Wallingers verk hade trots allt inte den komplexitet som Fredins uppvisar.

I en introducerande video drar Pär Fredin dessutom en rad historiska paralleller till exempelvis Ostindienfararen Göteborgh från mitten av 1700-talet och dess nutida kopia liksom till forskningsresanden.
Sven Hedins fruktlösa försök att få köpa ett gyllene lamatempel till förvärvandet av dess kopia, visad vid Världsutställningen i Chicago 1933. Att Sigtuna stad nu har för avsikt att i sin tur låta uppföra en kopia av denna kopia(!) är en av utställningens många tänkvärda poänger.
Pär Fredin knyter således elegant och associativt samman då och nu och visar med vitalitet, originalitet och eftertryck hur relativ vår uppfattning om just originalitet och autenticitet är. Hans utställning pågår ännu några dagar i galleriet och öppnas sedan igen i Sigtuna Museum i början av mars. Garanterat äkta även där, så att säga på (den ena) hemmaplan.

Garanterat oäkta original

Pär Fredins utställning gestaltar med ovanlig skärpa centrala begrepp i samtidskonsten, skriver Cristina Karlstam.