Med utställningen Värn, som just nu visas på Åhuset, presenterar sig ateljéföreningen Fria händer för första gången tillsammans. Föreningen, som har sin studio i Ekeby bruk, består av Annica Danielsson Almén, Adina Almén, Kajsa Haglund och Henny Linn Kjellberg.
För den som tidigare har mött de respektive konstnärerna i separat- och samlingsutställningar kommer det inte som någon större överraskning att det gemensamma anslaget är politiskt eller i varje fall politiskt medvetet.
Den behagligt glesa utställningen kretsar kring begrepp som utsatthet och beskydd, och även om det på sina ställen blir i det tydligaste laget så fungerar helheten. Kajsa Haglund jobbar till exempel nästan alltid med en ton av världssamvete, och i det inre gallerirummet visar hon en konstruktion av bambu med titeln Homeless Hilton.
Det går förstås inte att missta sig på verkets ärende. I synnerhet inte som rummet är avspärrat av Henny Linn Kjellbergs Wire works VI, där en ofarlig ståltråd har armerats med mängder av fint utförda taggtrådstaggar i porslinslera.
Haglund bidrar också med några njurar i vax som med olika attribut är till salu, har bråttom, känner smärta, är glamorösa och infekterade. Här är tydligheten nästan lika stor som i bambukojan, men eftersom de pimpade vaxklumparna dessutom ser rätt obehagliga ut tillförs en dimension som jag uppskattar.
Adina Almén visar en serie släktingar till de lindade batikbylten som hon nyligen ställde ut på Galleri 1, och de skrynkliga objekten fungerar också här som en gåtfullt oroande retning som ger konnotationer till hemliga gravgömmor.
På tre höga podier står lika många ömtåliga, och lite trasiga, keramikskålar av Annica Danielsson Almén. Under podierna hänger en hammare och If I had a hammer, som verket heter, blir en påminnelse om en nästan existentiell skörhet.
Sju nalleformade nattlampor i varierande sprucket utförande skruvar upp tonen rejält och pekar med hela handen på barns utsatthet och familjevåld.
Värn är konceptuellt väl sammanhållen, vilket gör att de övertydliga inslagen inte stör utan snarare fungerar i en medveten helhet.