Fredagsförmiddag hos Återdahls

När Konstnärsgruppen Haka i mars 2007 ställde ut i Bror Hjorths Hus i Uppsala var sagotemat det som mest förenade de numera fem gruppmedlemmarna. Inte minst var det Anna-Karin Brus som med sina målningar anknöt till temat. Med inpass, collage och påmålningar manipulerade Brus de ursprungliga utsagorna och osäkrade därmed verkligheten på ett mycket vitalt sätt. Liknande metamorfoser mellan tillstånd och motiv har ofta återkommit i Anna-Karin Brus bildvärld.
Nu har hon tagit ytterligare ett steg när hon förvandlat lilla Galleri 1 på Sysslomansgatan till ett kafé med namnet Återdahls.

I konstsammanhang brukar man tala om objet trouvé, föremål eller bilder som återanvänds på nytt sätt av konstnärer som därmed skapar inte bara nya arbeten utan även relativiserar det ursprungliga verket och får ett komplext förhållande mellan dåtid och nutid som resultat. Anna-Karin Brus har förvandlat hela sin utställning till ett sådant objet trouvé genom att iscensätta ett autentiskt (!) kafé enligt modell Ofvandahls i galleriet. En minnesresa kallar hon själv sin utställning på det vernissagekort som inbjuder publiken att på egen risk vistas i kaféet och - som alltid vid interaktiva verk - delta i konstverkets tillblivelse genom att agera kafégäst.

Jag väljer fönsterbordet och beställer kaffe och hallongrotta, som serveras med finess av konstnären/servitrisen Brus själv. Utanför fönstret flanerar Uppsalaborna, trafiken är ganska livlig och i fonden ser jag Kyrkans hus tryggt röda fasad. På andra sidan gatan ligger det "riktiga" Ofvandahls som det gjort sedan urminnes tider.
Här inne hos Återdahls är det sammetsdraperier och mönstrade tapeter (screentryckta av konstnären själv), soffgrupp i röd plysch, lampetter och kristallkrona, bordslampor med textilskärmar, pendyl på väggen och spegel i guldram. Till och med hovkonditorn själv, herr Ofvandahl, finns porträtterad i olja, precis som hos förlagan det "riktiga" Ofvandahls hovkonditori; en av Uppsalaikonerna, där studenter tentat genom åren och professorer diskuterat och grälat om akademiska spetsfundigheter. Porträttet av Ofvandahl är givetvis som allt annat i denna utställning målat av konstnären själv som valt en yngre version av pekoralisten Ofvandahl.

I sin roll som servitris och bagare (hallongrottan liksom bullarna är garanterat hembakta) ikläder sig konstnären den traditionella, tjänande kvinnorollen och prövar därmed ytterligare en identitet i sitt infallsrika, fantasifulla och superbegåvade konstnärskap. Och som kafégäst blir jag tveklöst en del av ett konstverk som prövar gränserna för konsten och verkligheten, ifrågasätter vedertagna "sanningar" och, för att citera min egen text från utställningen i Bror Hjorths Hus i vintras, osäkrar verkligheten.
Det har konstnärer gjort förr, men frågan är om det skett under så roliga och tänkvärda former som hos Återdahls i Uppsala över en kopp kaffe med hallongrotta.

För övrigt är till och med servetterna försedda med kaféets namn och i askfaten på kaféborden ligger riktiga cigarettfimpar. Och även om jag på fredagsförmiddagen var den enda synliga kafégästen tydde sorlet i ljudinstallationen på att det egentligen var ganska fullsatt.
Ska det vara illusion så ska den vara komplett. Anna-Karin Brus kan sina saker.

Fredagsförmiddag hos Återdahls

Anna-Karin Brus prövar roller och identiteter på ett ovanligt lustfyllt sätt i sin nya utställning Återdahls, skriver Cristina Karlstam.