Det är få förunnat att hitta ett uttryck som verkligen känns eget. Och det är ännu färre som råkar snubbla över det där egensinniga formatet i den stund då det omgivande samhället efterfrågar precis just det. Det är lätt att bli lite avundsjuk på Fideli Sundqvist.
Reklamkampanjer, konstnärliga projekt, tidningsillustrationer, tidskriftspärmar och en hel rad spännande bokomslag. Fideli Sundqvists avfotograferade halvskulpturer i papper fungerar i nästan alla sammanhang just nu. Det uppenbart pyssliga, formsäkra och grafiskt tydliga uttrycket som präglar Sundqvists bilder slår alldeles uppenbart an en sträng som ligger i tiden, men det är möjligen för tidigt att säga exakt vilken. Men något – utöver ett generellt uppvärderande av den könade låga status som tekniken har haft – måste det betyda att Sundkvist på kort tid har tagit ett kliv upp jämsmed, och kanske förbi, Lotta Kühlhorns lika pyssliga men betydligt mer retrodoftande uttryck som förstahandsvalet för landets samtliga bokförläggare när de behöver ett säljande omslag med en tydlig avsändare.
Det måste sägas att det är påpassligt av Uppsala kommuns kulturkontor att beställa ett gigantiskt offentligt verk av Fideli Sundqvist just nu, innan hypen nått sin kulmen, och det ska bli väldigt intressant att se hur konstnären förvaltar det bokstavligen väldigt stora förtroendet när verket som ska täcka väggarna i den 33 meter långa och tio meter breda gång- och cykeltunneln i Östra Sala backe står färdigt senare i år. På Offkonsten c/o Teatergalleriet kan man just nu stia in i den pågående arbetsprocessen och få en liten fingervisning.
Sundqvist möjligen väl förväntade utgångspunkt har varit Linnés lärjungar och de motiv ska tryckas på glas och ljussättas bakifrån, för att göra tunneln till en trygg och positiv miljö, består av med eller mindre exotiska djur i sin naturliga miljö. På Teatergalleriet visas både några färdiga bilder, ljussatta och fotograferade av Magnus Cramer, och de skulpturala pappersobjekt som är verkets råmaterial. Det är i stort sett omöjligt att inte imponeras i exaktheten som Sundqvists objekt uppvisar. Hoppande delfiner, klättrande apor, stolta papegojor och tukan-fåglar. Alla figurer är gjorda för att fotograferas och bara ses från ett håll, och det är ett stort mervärde att få kliva in bakom verken och se Sundqvists tekniska lösningar. För att bredda bilden en smula visas dessutom också några grafiska blad av konstnären. Och förstås några skisser.
Fideli Sundqvists bilder har sina begränsningar och fungerar bäst vid ett snabbt betraktande. Ibland stumnar bilderna efter den initiala aha-upplevelse som tekniken för med sig. På bokpärmar kommer de inte alltid till sin rätt. I en tunnel, en yta som är gjord för att man ska passera, är de med sin slagkraftiga tydlighet ett utmärkt väl.