Klassisk fyrtiotalsmodernism, bubblande upproriskt 60-tal och samtida konsthantverk. Den formfrÀlsta har mycket att vÀlja mellan bland Ärets sommarutstÀllningar i Uppsala.
Mest iögonfallande Ă€r förstĂ„s Upplandsmuseets satsning pĂ„ de mest radikala formgivarna frĂ„n 60â70-talet. FĂ„ tidsĂ„ldrar har vĂ€l romantiserats sönder och samman som det explosiva 60-talet, men om det Ă€r nĂ„gonting som framgĂ„r av utstĂ€llningen Svenska formrebeller sĂ„ Ă€r det faktiskt att mĂ„nga av de designidĂ©er som epoken lanserade fortfarande framstĂ„r som vĂ„gade pĂ„ grĂ€nsen till revolutionĂ€ra. Det Ă€r lĂ€tt att le Ă„t Mah-Jongs vildsint mönstrade trikĂ„klĂ€der, men designgruppens vision om att skapa hĂ„llbart producerade unisexklĂ€der Ă€r fortfarande en svĂ„ruppnĂ„elig utopiSvenska formrebeller Ă€r en matig utstĂ€llning som fokuserar pĂ„ nĂ„gra av tidens mest tongivande formgivare och designgrupper. Det blir möjligen lite vĂ€l trĂ„ngt i Upplandsmuseets inte sĂ€rskilt luftiga lokaler, men i gengĂ€ld finns det mycket att titta pĂ„ och allt Ă€r paketerat i en snygg utstĂ€llningsarkitektur.
Förutom Mah-Jong presenteras bland annat Innovators pappmöbler, Börge Lindau & Bo Lindekrantz enkla nytolkning av funktionalismen, Stephan Gigs uppblÄsbara fÄtöljer och Lena Larssons omtolkning av de svenska hemmens inredningsideal. Och som i alla andra sammanhang som tar upp 60-talet dyker Carl Johan de Geer upp, bÄde som mÄngsysslande konstnÀr och textilformgivare i 10-gruppen.
Sammantaget ger Svenska formrebeller en bild av en tid som, trots en ibland (avundsvÀrd?) aningslöshet, lyfte mÄnga frÄgor som vi fortfarande diskuterar. HÄllbarhet, tillgÀnglighet, slit- och slÀng och ergonomi Àr nÄgra exempel. MÄnga av de presenterade formgivarna Àr dessutom fortfarande aktiva. Det fÀrgglada 60-talet kÀnns ibland bÄde ihjÀlkramat och musealt, men Àr egentligen inte sÄ lÀnge sedan.
Den mÄngsidiga formgivaren och konstnÀren Vicke Lindstrand arbetade visserligen under 60-talet, men Àr snarare en representant för den svenska modernism som var rÄdande innan plast och revolutionÀra drömmar slog igenom. Design: Vicke Lindstrand pÄ Uppsala konstmuseum presenterar sin huvudperson i helfigur, men lÀgger tyngdpunkten pÄ de första tre decennierna i Lindstrands karriÀr. I synnerhet, naturligtvis, pÄ hans insats som konstnÀrlig ledare vid Upsala-Ekeby pÄ 40-
talet.
MĂ„leri, skulptur, glas, keramik och textiler. Vicke Lindstrand
arbetade brett och mycket, och skulle kunna beskrivas som en modernistisk klassiker i en nivÄ som ligger nÄgra snÀpp under de riktigt stora namnen. PÄ Upsala-Ekeby skapade han som bekant en snudd pÄ oemotstÄndlig elefant och ett knippe andra djur och nÄgra vaser, men det Àr kanske ÀndÄ för sitt arbete med glas, pÄ bland annat Orrefors, som han har skrivit in sig i den svenska formhistorien. Uppsala konstmuseum visar ett rikt urval som pekar pÄ Lindstrands mÄngsidighet som glasformgivare. Slipat kristallglas, robusta pjÀser och skira objekt. Det mesta fungerade. Glaset Äterkommer ocksÄ i Lindstrands verksamhet som skulptör, och de offentliga verk som Àr uppbyggda av stora mÀngder staplade glasskivor, som den enorma Legend i glas i VÀxsjö, hör till hans allra bÀsta. I övrigt Àr han mer minnesvÀrd som formgivare Àn konstnÀr.
Det Àr intressant att se Liljestrands mÄleri och skulptur parallellt med hans formgivargÀrning för att det ger en fylligare bild av hans produktion, men det gÄr inte att undgÄ hur mycket sÀmre de mer renodlade konstverken har klarat tidens nötning. Vicke Liljestrands mÄleri sökte olika utgÄngspunkter, och smakade pÄ flera olika stilar, men kÀnns ÀndÄ mest som hopplöst daterade rester av en mÄlarkurs frÄn 1952.
Ett mer samtida perspektiv finns förstÄs pÄ Kaleido, dÀr elva av kooperativets medlemmar stÀller ut rykande fÀrskt konsthantverk pÄ temat liv i vatten. Med femtio utstÀllda objekt blir det ett rejÀlt stim i den lilla utstÀllningsalkoven. Men eftersom fÀrgskalan Àr förvÄnande enhetlig blir det egentligen inte sÀrskilt trÄngt ÀndÄ.
Koraller, bakterier, blötdjur, snÀckor och nÄgon enstaka narval kommer bra överens. Elisabeth Bergs rÀkor av ÄteranvÀnda lÀskburkar, Josefin Fribergs finlemmade kiselalger i porslinslera, Lena Junell Opgenoorths havstulpan i tovad ull och Annica Danielsson Alméns droppformade betongskulpturer med försynta smÄ blyertsteckningar av mikroskopiska vattendjur hör till höjdpunkterna. Men utstÀllningen Àr, trots att det riktigt stora utropstecknet saknas, full av potentiella favoriter. Helheten Àr oförarglig men habil och smakar verkligen sommar.