Form med fantasi

I sin förra utställning hos Galleri Strömbom 2001 visade Gisela Jansson upp en serie formövningar i betong och paraffin. Utgångspunkten den gången för de i det närmaste abstrakta verken var naturens egna former, främst frukter av exotisk natur.Svansing och tassingNu är Gisela Jansson tillbaka med en ny liten separatutställning, den här gången i Uppsala konstnärsklubbs Galleri 1. Också den här gången är det naturens former som varit inspirationskälla, men nu är förebilderna hämtade från faunan i stället för floran. Således kan man i det 20-tal betongobjekt som visas ana djurkroppars volym och gestalt, om än i synnerligen abstraherad, närmast amorf utformning.Lekfullt har konstnären också valt att i titlarna markera denna djuriska tillhörighet när hon nämner några verk Svansingar eller Tassingar. Som titlarna säger är det just dessa kroppsdetaljer som fått en viss igenkännlig gestalt; övrigt är alltså ren form.Arbetssättet är säkert frestande i sin odogmatiska frihet men saknar inte fallgropar. Gisela Jansson manövrerar ganska skickligt och har hjälp av den råa, allt annat än insmickrande betongen och det angenämt humoristiska förhållningssättet till skapandet. Hur utvecklingsbart hennes vägval är återstår att se. Tveklöst har Gisela Jansson dock tagit flera steg på vägen till ett eget språk från den förra utställningen.FormvarianterBulgarienbördige konstnären Krassimir Kolev som fyllt Konstfrämjandets utställningsrum med tuschmålningar på kartong och med gipsskulpturer arbetar även han med formvariationer. Den som vill kan säkert hitta förebilder i naturen; Kolevs formspråk är i huvudsak mjukt organiskt och hans färgskala tycks ha koppling till mylla och jord. Men några direkta hänvisningar till naturen som hos Jansson finns inte i hans utställning.UpprepningarEtt måleri av sådant slag inbjuder naturligtvis till nästan obegränsad variation, och Kolev är inte sen att utnyttja detta. Resultatet har blivit en ansenlig mängd verk. Frågan är bara vad den ena bilden har att tilllägga till den andra. Variationerna upplevs till sist som ganska meningslösa upprepningar.