Finkänsliga flygfän

Inom en ganska opretentiös gren av det föreställande måleriet är fåglar ett motiv som förefaller tilltala såväl utövande konstnärer som konsumenter. Kanske är fågelskådare en spendersam grupp, kanske finns det en aldrig sinande fascination inför de flygande i största allmänhet, eller så finns det möjligen en mänsklig tendens som gör att det är mer lockande att spegla sig i just fågeln, hellre än i något annat djur. Eller också besitter de bevingade helt enkelt estetiska kvaliteter som gör dem till tacksamma motiv och samlarobjekt. Jag vet inte, men det är fascinerade att notera hur de röda fösäljningsprickarna breder ut sig på väggarna varje gång man stiger in på ett galleri som visar just fågelbilder. Galleri Linnés utställning med Karl Mårtens är inget undantag.
För Karl Mårtens visar just fåglar och ingenting annat, och som fågelmålare betraktad producerar han onekligen sympatiska objekt. Enkla men ändå porträttlika bilder skapade med kalligrafins lätta hand.

Djuren är porträtterade i lättflytande färger mot en vit bakgrund på tjockt och i sig tilltalande papper. Djuren är tidlösa och befriade från sammanhang eller fångade i en upplöst kronologi som ekar av traditionell japansk kost. Och dessutom bär djuren sin rätta karakteristik, till och med en ovan och ganska ovillig fågelbetraktare som undertecknad kan se att orrtuppen är precis så stolt som den ska vara, hägern lagom förvirrad, havsörnen hotfullt majestätisk och härfågeln liten men tuff.
Det österländska anslaget är tacksamt i sammanhanget och hindrar Karl Mårtens från den överbearbetning som ofta syns i genren. Den lätta abstraktionen och det drömlika eller meditativa betraktandet som verkar vara konstnärens utgångspunkt skapar en helhet i bilderna som gör dem värda att beskåda också för den som annars inte upplever överdriven tjusning inför kombinationen måleri och fåglar. Här går det att förstå lockelsen, både den som driver konstnären och den som får någon att vilja öppna plånboken.

Finkänsliga flygfän

Galleri Linné väljer sina fågelmålare med omsorg, och den pågående utställningen med Karl Mårtens visar samma fingertoppskänsla, skriver Sebastian Johans.