Färgsäkert måleri på väg

Engagerat måleri med olika grader av subtilitet och vredgad samhällskritik kan med fördel beskådas just nu i Uppsala, skriver Sebastian Johans.

Gungbräda av Maria Jönson som ställer ut på Galleri Strömbom.

Gungbräda av Maria Jönson som ställer ut på Galleri Strömbom.

Foto: Elin Fyrby

Kultur och Nöje2007-04-21 00:01
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Måleri är färg på en yta, varken mer eller mindre. Det sitter ingen värdering eller omedelbar kvalitet i tekniken i sig. Värdet sitter någon annanstans. Inte sällan i en hunger som betraktaren kan ana sig till bakom kulör och penseldrag. Det finns förstås en myriad olika saker som kan ställas som krav på en god målning, men hunger, eller uttrycksmässig desperation, vilket inte ska uppfattas som en romantisk konstnärskliché, är nog det som oftast saknas med påföljden att den målade bilden känns ointressant.

Och just hunger, en uppriktig vilja att uttrycka sig i bild, finns det gott om hos Maria Jönson, som just nu ställer ut ett antal oljemålningar flankerade av några blad fotobaserad grafik på Galleri Strömbom. Glädjande nog ur ett lokalperspektiv har Jönson, som studerar näst sista året på konsthögskolan i Stockholm, dessutom en bakgrund i Uppsala.
Föreställande men ganska abstrakt samt färgsäkert och myllrande, är en förenklad sammanfattning av utställningen som spretar en aning, men som helhetsmässigt lovar mycket gott inför Jönsons karriär som bildskapare.

På väg är en titel som återkommer i flera tematiskt närstående verk som tillsammans utgör utställningens centrum och höjdpunkt. Bäst är kanske en stor olja som visar en kvinnogestalt stående på en väg som leder mot ett öppet arkaiskt landskap med ruinerade kolonner och en ljus himmel. I handen håller gestalten ett koppel med ett hjortdjur i andra ändan. Hennes ansikte är skuggat och på huvudet bär hon ett huckle. I mitten av målningen, nerifrån och upp, löper ett kryllande färgfält som bäst beskrivs som ett norrsken uppbyggt av rinnande kurbitsformer, både enkelt och komplicerat.
Att vara på väg, stadd i rörelse, är ett evigt motiv. Jönsons figur rör sig mellan glödande nordisk skymning och arkaisk vidd. Att dessutom flera grafiska blad och andra målningar visar samma gestalt, släpande sitt förflutna i ett koppel, förstärker effektivt den stora målningen. Maria Jönson har alla förutsättningar att bli hur bra som helst.

Och om man vill blanda ut Jönsons ganska subtila bilder med någonting mer direkt utagerande finns det för närvarande en möjlighet att bege sig till Ekocaféet och inta Jim Frykholms sympatiska samhällskommentarer som en liten avec till kaffet.
Precis som i tidigare utställningar i samma lokal visar Frykholm ett engagerat måleri som inte bryr sig om att linda sitt budskap i några saggiga silkestrasor. Som vanligt ger han storfinansen, den globala imperialismen, sexismen och könsmaktorningen några välförtjänta kängor. Roligt, direkt och hantverkssäkert.
Jim Frykholm sysslar med ett träffande plakatmåleri, men det stannar inte där. Hans kritiska uppkastningar bär också direkt konstnärliga kvaliteter och det vore roligt att se hans arbeten i andra sammanhang än cafémiljön, som han i och för sig behärskar bättre än de flesta.
Galleri Strömbom: Maria Jönson
(tom 6/5)
Ekocaféet: Jim Frykholm
(tom 5/5)