Experimentlusta och dödsångest

I biografier över Andy Warhol är det ofta hans spektakulära och uppskruvade liv som hamnar på tapeten. Hans märkliga förhållande till sin mamma eller hans dåliga självkänsla är ämnen som fokuseras, ibland så mycket att de står i vägen för hans konst. På samma sätt pratas det oftast om Andy Warhols 60-tal när det refereras till hans konst — Brillo Boxar, Marilyn Monroe- och Elvis-porträtten är det som ofta åsyftas.På samma sätt som Warhols mytomspunna liv alltså skymmer hans konst, kommer mer specifikt hans popkonst, gjord under några år på 60-talet, att stå i vägen för hans senare konstnärliga utveckling under 70- och 80-talen. Att förringa 60-talsverken vore dumt; som popkonstens okrönte kung får Warhol gärna inta sin plats i konsthistorien. Däremot är det en ganska styvmoderlig behandling som resterande produktion, den som utgjorde nästan 15 år av Warhols verksamhet, drabbas av i vår kollektiva referensbank.Detta är något som Liljevalchs i Stockholm ändrar på i den pågående utställningen kallad Andy Warhol The Late Works. Utställningen tar sin början 1972, med en stor svit föreställande Mao. Det är en storstilad start på en spännande och synnerligen varierad resa. Liljevalchs satsning är ett lyckokast som inte bara gör gott för den konsthistoriska allmänbildningen. Den bjuder också på en estetisk helhetsupplevelse.Warhols dödsångest1968 blir Andy Warhol skjuten av Valerie Solanas, den enda medlemmen i föreningen SCUM (The Society for Cutting Up Men). Vådaskjutningen förändrade Warhols tillkämpade offentlighet, från att en gång varit en social medelpunkt om än en märklig sådan blev nu Warhol verkligen skygg och återhållsam. Han förändrade sin tillvaro och blev mer av en affärsman med ett strikt organiserat affärsimperium än en konstnär. Det tog honom fyra år att ta sig an sin konst igen, och då gjorde han det med en stor förändring. Han började måla. Färgen och den lustfyllda användningen av densamma är den tydliga röda tråden i utställningen, där experimentlustan märkligt nog går hand i hand med Warhols dödsångest.Det är en upplevelse att se Warhols många olika stilar, och som en pedagogisk finess har ­Liljevalchs disponerat sina olika salar väl med tydliga avgränsningar. Det går att vand­ra genom hans värld av experiment. Här finns Warhols religiösa motivsfär, hans barnboksillustrationer, hans upprepningsestetik med kändisar, hans politiska motiv och hans samarbete med konstnären ­Jean-Michel Basquiat. Se också rummet med verken Oxidation, gjorda med urin och kopparfärg som ärgas och ger vackra abstrakta mönster, eller det rum som visar Warhols stillsamma verk Shadow, där konstnären med hjälp av en kamera laborerade fram skuggeffekter som han sedan målade av. De stora dukarna med partier av abstrakta nyansskillnader upplevs ömsom varma, ömsom kallt främmande, kanske som ett avtryck av hans mentala sinnesstämning, om man skulle tillåta sig att biografi­spekulera.Andy Warhol sägs ofta bli mer av europé än amerikan under sina sista årtionden. Kan hända var det beskjutningen som gjorde att popkonstens ansikte utåt försvann, och med det den amerikanska drömmen personifierad. Warhol sökte sig till Europa för inspiration, där han också började ställa ut. Hans möte med den tyske performance- och installationskonstnären Joseph Beuys lär ha gjort mycket för experimentlustan. Ett av de finaste av Warhols experiment upplever jag i en av Liljevalchs största salar, och konstnärens försök med Rorschach-symboliken. Utförda ett i guld och ett i svart tornar de två psykologiska experimenten 4 x 3 meter stora - upp. Bilden av Warhol fördjupas och nyanseras på en och samma gång.Genomarbetad katalogDet fina med The Late Works är framförallt att sammanställningen lyckats bli så allsidig, kartläggningen fungerar bitvis som ett återupprättande av Warhols senare produktion, vilket är roligt att ta del av. Liljevalchs har uppenbart haft ett gott samarbete med Kunst­palats i Düsseldorf, Kunst­museum Liechtenstein i Caduz samt Musée d? Art Contemporain i Lyon, vid tillkomsten av utställningen, för resultatet har också givit en genomarbetad katalog i tre delar.Till denna genomgång tillkommer också presentationen av fotografen och filmskaparen Andy Warhol i Liljevalchs källare. Snapshotfotograferingens mästare bjuder på roliga inblickar i konst- och kändishistorien från 60-talet och framåt. Några av hans restaurerade, och på senare år uppvärderade, långfilmer visas också dagligen.The Late Works behandlar Andy Warhols produktion från 1972 fram till hans död 1987. Utställningen ger en allsidig bild av Andy Warhols bredd som konstnär, något som fungerar väl som motvikt till den bild vi alla har av den myt­omspunne popkonstcelebritet som gjorde geniala upprepningar bl a av Campbellsoppburkar och Coca-colaflaskor under 60-­talet.