Experimentella landskap

Landskapet är ett av konsthistoriens med nyttjade motiv, under vissa epoker som bakgrund till historieskildringar eller religiösa scener, under andra som självständiga motiv. Varje tid hade sitt sätt att uppfatta och avbilda landskapet.Också sentida konstnärer återvänder ofta till ämnet, fast då inte sällan med modernismens och postmodernismens raster mellan det iakttagna och det gestaltade. I den utställning som Galleri Strömbom nu visar som ett alternativ till mer traditionell julsalong är både ett nyare och ett mer traditionellt landskapsmåleri representerat.Fem konstnärer medverkar med ett par tre verk var — egentligen ett lite väl smalt urval för att några välmotiverade karaktäristiker ska vara möjliga. Dock utkristalliserar sig snart ett par av de medverkande som mer experimentella och okonventionella än de övriga. Maria Heleander arbetar i ett märkligt ingenmansland där starrgräs eller ensamma granar utgör objekten för hennes undersökningar. Det som uppstår på duken har snarast karaktären av drömska surrealistiska fantasier, där de gröna roddbåtarna tycks segla på torra land och de drivande molntrasorna signalerar ovisshet och möjligen annalkande hot.Mjuka impressionerMaria Heleanders make, konstnären Ruben Heleander, målar på ett helt annat sätt: mjuka landskapsimpressioner där dagrar och ljusförhållanden färgar dukarnas sparsmakade detaljer, träd mestadels. Vackert och varsamt, inte originellt och knappast experimentellt.Sigrun Sverrisdóttir är en återkommande utställare i galleriet. Med det specifika isländska landskapet som sitt har hon en motivvärld som ingen annan till sitt förfogande. Hon vet också att nyttja denna visuella erfarenhet, denna gång i en rad små dukar där det uråldriga landskapets avskalade, sträva skönhet gestaltas.Dan Wirén och Thomas Carlsson är de båda övriga utställarna, den senare med målningar som närmast ser ut som i färg på duk överförda dataanimationer — titeln registrerat landskap pekar också i en sådan riktning. Dan Wirén slutligen befolkar sina hallucinatoriska landskap, målade med tunn färg som tillåter dukens gräng att lysa igenom. Vita gestalter klättrar och klänger i fantasiväxter i ett landskap som knappast har några beröringspunkter med den natur vi iakttar med våra ögon.Betydligt säkrare mark beträder en annan landskapsmålare, Upplandskonstnären Nils Enar Eskhult, med sin van Goghska palett av företrädesvis impressioner av landskapet, gärna i höstskrud, inom glas och guldram. Eskhult har med åren utvecklat sin speciella stil till närmast mästerskap — avnjut gärna hans återgivningar av sådana nära ting som en i höstfärger brinnande lönn, en slådisig vinterdag eller ett vårlandskap där den violbruna jorden åter blivit synlig efter vinterns vita välde.