Experiment på gedigen klassisk grund

Trots etableringen det nu 10-åriga Grafikens hus i Mariefred är den grafiska konsten sällsamt osynlig i dagens Konstsverige. Få gallerier (utom Grafiska sällskapets eget och ett och annat undantag) satsar nämnvärt på tekniken, och det är lätt för den vanliga galleribesökaren att få intrycket att genren är på utdöende.Ingenting kunde vara felaktigare. Det bevisar den i dag öppnade Grafiktriennalen, den 13:e i ordningen. Bakom denna inventering av svensk grafik, tänkt att återkomma vart tredje år, står Grafiska sällskapet. Idén föddes 1965, men med periodicitetenhar det sedan varit lite si och så. Därför var det med belåtenhet man kunde konstatera att "återkomsten" 2003 efter sju års uppehåll visade sig innebära ett betydande uppsving för denna speciella men mycket variationsrika genre.Grafik är numera mycket mer än lågmälda torrnålar i svartvitt eller färgglada linoleumsnitt modell Konstfrämjandet. Även om båda dessa stildrag fortfarande är gångbara. Den nya triennalen, som fått behålla sitt namn trots att den är ett år försenad, bekräftar på många sätt det intryck som 2003 års utställning gav. Också denna gång visar det sig att de allt djärvare och allt friare utflykterna från det traditionella konceptet ändå har som betryggande bas den goda klassiska tradition som i dag företräds av många konstnärer, exempelvis Jukka Väntinen, Denis Stéen och Margareta Holmér-Edling, alla representerade i triennalen.En av landets främsta grafiker, Helmtrud Nyström, välkänd för den Uppsalapublik som minns hennes utställningar hos dåvarande Galleri Smedhamre och senast hennes medverkan i förra sommarens grafikutställning på Uppsala konstmuseum, förvaltar denna tradition på ett konstruktivt sätt. Fortfarande är Nyström en narrativ gestaltare med myt och magi som extra dimensioner i sina monotypier. Men hennes kolorit har ljusnat och bildrummet glesnat till förmån för andra bildkvaliteter än de rent föreställande.Många av de yngre konstnärerna arbetar fortfarande med klassiska tekniker, men ofta i nya sammanhang och på nya sätt. En av de yngsta deltagarna i den juryvalda utställningen, Ubavka Marinkovic, visar exempelvis arbeten i torrnål. Men hennes bilder är inte tryckta på papper utan på gipskuber. Och Marinkovic är långt ifrån ensam om att välja okonventionella och oväntade underlag för sina bilder. Den konceptuella släktskapen mellan grafiken och skulpturen blir särskilt markerad med ett sådant tänkande.Här finns grafik på glas och plåt, vidare digitaltryck och bilder där den grafiska tekniken kombinerats med broderi eller som hos Pontus Raud, gravyr på keramik. Friheten när det gäller tekniker är stor, och många konstnärer vågar ta ut svängarna ordentligt, pröva nya uttryckssätt och vägar, allt till förmån för en rikt varierad och bitvis mycket lustfylld utställning. Att exempelvis som Göteborgskonstnären Lina Persson, född 1978, kombinera torrnål, foto och installation visar sig resultera i ett helhetsförfarande som vidgar ramarna för den grafiska konsten rejält.Mårten Nilsson, Malmö, visar en animation med titeln The Nightmare och redovisar samtidigt i traditionella svartvita etsningar den bildsvit som ligger till grund för animationen. Andra, som Sigrid Wallskog, Göteborg, använder fotopolymer och digitaltryck för sin självironiska svit Once I was a hero.Många fler exempel på okonventionella teknikval finns representerade bland de av en internationell jury utvalda verken. Men att fastna i teknikredovisning vore ändå att reducera en spännande konstupplevelse som denna. Snart sagt varje bild är värd sitt eget uttryck, och här finns verkligen bilder för de flesta smakriktningar.Ska man ändå rikta någon kritik mot denna välarrangerade triennal är det i så fall dess lite väl slätkammade trevlighet. Det mesta är välgjort och vänligt, provocerar eller utmanar föga. Var finns den grafik som vågar gå ett steg till? Knappast är det arrangörernas eller juryns "fel" om den saknas.Dock finns det verk man gärna lyfter fram (utöver de redan nämnda) inte minst för deras finess och humor. Maria Lagerborg från Örnsköldsvik kombinerar träsnitt, animation och installation med radioreferat från en skidtävling i sitt verk Ski-race.Verket är samtidigt en lekfull påminnelse om att det finns andra bragder än de sportsliga - exempelvis skapandet av god grafisk konst; som här demonstreras med ackuratess.Grafiktriennalen brukar även bjuda på en mindre specialutställning. Förra gången var det H M Konungens samling i urval som visades. Den här gången är det betydligt djärvare när man inbjudit tre representanter för den unga polska grafiken att ta Galleri Öst i besittning. Det har blivit en utställning som det slår gnistor om. Missa inte den vid besöket på Grafiktriennalen!