Evangelium enligt Bror Hjorth
Om tillkomsten av ett av svenska konst främsta offentliga verk, Bror Hjorths triptyk i Jukkasjärvi kyrka, handlar Bror Hjorths Hus utställning. Gediget och intressant, konstaterar Cristina Karlstam
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Evangelium enligt Bror Hjorth handlar om människorna här och nu, för 50 år sedan i den avsides lapplandsbyn, i dag i konstnärens eget hus på Norbyvägen, där utställningen om det originella och på sin tid omdiskuterade konstverket nu visas. Visst finns den læstadianska fromheten som en underliggande ton i framställningen, men i huvudsak är det Hjorths egen djupa humanism som präglar altartavlan. Det är samma slags innerliga, djupt mänskliga estetik och etik som präglar så många andra av konstnärens verk, bland dem den magnifika Visdomens brunn. Hos Hjorth är Jesus en av de stora humanisterna i världshistorien, varken mer eller mindre.
Utställningen om altartavlan är ett arrangemang värdigt huset och dess herre och med omisskännlig signatur av dess nuvarande chef Küllike Montgomery. Gedigen, historiskt förankrad och med den sympatiska insikten om skissers och teckningars betydelse för förståelsen av ett så komplext konstverk som detta. Så kan man följa Bror Hjorths arbete från de första skisserna både till förslaget till triptyk, den som sedan kom att genomföras, och till den skulpturgrupp som aldrig kom till utförande. Här visas i skisser och modell hur idén utvecklades och förbättrades, och i sidobilder kan man se konstnärens ingående studier av naturen, landskapet, klädedräkter och fysionomier hos Jukkasjärviborna; allt för att ge det färdiga verket en så kongenial utformning som möjligt.
Den konst som placeras i det offentliga rummet har alltid varit omdiskuterad och inte sällan föremål för de så kallade brukarnas kritik. Så var också fallet med Bror Hjorths radikala konst. Och särskilt känsligt var det givetvis med ett verk som skulle placeras i en kyrka. Med tiden har dock kritiken tystnat och vänts till sin motsats. Ingen torde i dag ifrågasätta att altartavlan i Jukkasjärvi kyrka hör till vårt lands allra främsta exempel på kyrkokonst. Särskilt intressant är att notera hus "platsspecifikt" Bror Hjorth arbetade redan 1952, långt innan begreppet blivit ett modeord.
Det är långt till Jukkasjärvi, men nära till Bror Hjorths hus där den här intressanta utställningen visas. Och i ateljén alldeles intill utställningen hänger så kopian av det färdiga verket - ett absolut klimax på ett museibesök som ingen bör missa.
En liten sidoutställning visar några målningar av Jukkasjärvis nuvarande kyrkoherde Jan-Erik Kuoksu och i sammanhanget mycket kongeniala fotografier av Kirunafotografen Borg Mesch (1869-1956) samt ett bildspel av Johan Fremling och Mattias Enström.