Bonniers konsthalls glasade rum Spetsen blev en utmaning för konstnären Lisa Jonasson. Som sista inbjudna utställare i det allt annat än lättbemästrade rummet med sitt starka ljus och sina buktiga väggar valde hon att bygga bort rummets extrema karaktär och i stället skapa vad hon kallar ”ett skyddsrum för konsten”. Med fristående, svagt rosafärgade väggar åstadkom hon en tämligen konventionell ”kub” åt sin allt annat än konventionella bildvärld. De uppförstorade figurerna på rummets glasvägg ut mot Torsgatan fungerar mer som affischutrymme än som del av utställningen.
Desto friare och mer originellt växer hennes kroppsligt-existentiella dissektioner av allt mänskligt fram i hennes bilder, exponerade inuti den rosa kuben. Välbekant från flertalet utställningar, varav ett par här i Uppsala (bland annat på Teatergalleriet), är Lisa Jonasson en konstnär som funnit sitt språk redan tidigt i karriären och nu fortsätter att förfina och utveckla det till ett slags virtuos collageteknik.
Från att tidigare ha använt infärgat papper till sina silhuettliknande figurer målar Jonasson numera papperen själv, vilket inneburit en förhöjd färgskala. Samtidigt har hennes gränslösa fantasi genererat ett allt rikare formspråk där kropp, födande, växt och liv får allt vildare och vidare gestaltningar. Hennes mjukt eleganta linjeföring är imponerande, nästan Matissesk; i sin art är hon helt originell.
Hennes dissektioner av det mänskliga varat är inte bara dekorativa mönster och halsbrytande metamorfoser: här finns också meddelanden som når bortom och innanför schablonerna. Samtidigt bevaras en hemlig, svåråtkomlig underton som tycks mycket personlig.
Titlarna med sina ofta absurdistiska meddelanden är fortfarande högst väsentliga delar av Lisa Jonassons verk; hon började en gång med starka, inte sällan utmanande verbala utsagor i affischform. Men att se bilderna som gestaltningar eller illustrationer till texterna leder fel. Slumpmässigt väljer hon titlar och låter deras budskap komplettera och ”förlänga” bildinnehållet.
Fortsättningsvis ska Spetsen tjänstgöra som läs- och studierum i anslutning till konsthallens utställningar. Säkert ett gott val, allra helst som man samtidigt håller dörren en smula på glänt till flera utställningar framöver.