Ett möte bakom myten

Hon var av schweizisk-tysk börd, född i Berlin 1913, han amerikan med rysk-judiskt ursprung, född i Philadelphia 1890: Meret Oppenheim och Emmanuel Radnitsky, han som skulle förkorta sitt namn till Man Ray. Två av 1900-talskonst­ens ikoner, vars liv och verk blivit myt och nästan kliché. Vintern 1933 möts de i Paris, där Man Ray är en etablerad konstnär och fotograf och Meret Oppenheim en ung konstnär i surrealisternas krets. Hon blir hans modell. Nu möts de på nytt genom sina respektive konstnärskap, två individualist­er som, ska det visa sig, båda var så mycket mer än de myter som vävts kring deras liv och verk.Andra retrospektivenAnnika Öhrner, curator för denna Meret Oppenheims and­ra retrospektiv på Moderna museet, har haft just den ambitionen: att tränga bakom myten och schablonen. Och hon gör det genom att visa bredden och den nästan överväldigande mångfalden i Oppenheims verk. Här framträder bilden av en självständig men samtidigt ständigt sökande, öppen konstnärsnatur som prövade olika vägar och tekniker. För Oppenheim var måleri, teckning, design eller objekt likvärdiga former. Denna "orenhet" i valet av arbetssätt känns givetvis mycket aktuell i vår postmoderna tid. Och Oppenheim framstår stundtals just som en representant lika mycket för vår tid som för sin egen i den här total­presentationen.Meret Oppenheim är ingen ny bekantskap, vare sig för Uppsalapubliken som minns hennes utställning på Uppsala konstmuseum 1998, eller på Moderna museet. År 1967 visades hennes första retrospektiv på just Moderna museet i Stockholm, som för övrigt äger ett av hennes mest bekanta verk, Ma gouvernante, nu visat i utställningen. Och i ett kort inslag från tv:s nyhetsprogram 1967 får betraktaren se konstnären själv med sin berömda päls­kopp, som för övrigt inte ingår i utställningen. Kanske är det en liten men viktig markör från Öhrners sida i ambitionen att gå förbi den etablerade bilden av Oppenheims konstnärskap och nå en bredare och vidare insikt i hennes verk.Liv och dödPåfallande i det således mycket mångskiftande urval som visas är Oppenheims kamp med de stora livsfrågorna, sådana som handlar om frihet, om liv och död. Bland de verk som starkt engagerar är en gouache från 1933, det år hon mötte Man Ray, med titeln Då får vi väl leva senare då, en bild där dödsskräcken nödtorftigt hanteras med hjälp av svart humor. Men även de dimmålningar från 70-talet som ingår berör liknande erfarenheter — Meret Oppenheim led stundtals av svåra depressioner.Ändå är det fortfarande bild­en av den stolta, vackra konstnären/modellen som lever kvar, hon som sågs av männens blickar och då särskilt fotografen Man Rays kamerablick. Men den ofrånkomliga bilden av Meret Oppenheim är och förblir ändå fotografiet där hon själv målat tatueringar i sitt ansikte: ett kvinnojag som med stolthet och högburet huvud betraktar världen och männen, märkt och präglad men inte kuvad.När Moderna museet väljer att samtidigt visa en lika bred utställning av Man Ray markerar man inte bara de två polerna manligt—kvinnligt. Man breddar samtidigt bilden av den europeiska surrealismen i dåtidens estetiska klimat, samtidigt som man skapar en konst- och kulturhistorisk grund för höstens andra stora satsning, utställningen Fashination, som öppnar om några veckor och som delvis kommer att löpa parallellt med Oppenheim-Ray-utställningarna.Samtida trendI Faschination avser museet att belysa och problematisera en av samtidskulturens trender, glidningarna mellan konst och mode. För en djupare förståelse av sådana tidsfenomen är kunskap om gårdagen av betydelse, och bättre grund än Meret Oppenheim med sina ambitioner som designer och Man Ray, den store modefotografen, kunde man knappast tänka sig.Ändå måste det betonas att den ansvarige för Man Ray-utställningen, museets mångårige förre intendent för fotografi Leif Wigh inte nöjt sig med att visa denna sida av Ray. Tvärt­om är det en vidgad, fördjupad och på många sätt överraskande mångsidig bild av ett mytomspunnet konstnärskap som synliggörs genom den här utställningen. I minst lika hög grad som är fallet med Oppenheim har Wigh lyckats nå bakom myten och kan nu presentera ett konstnärskap med betydande räckvidd.Unikt albumInte minst är den märkliga album, Objects of my affection, som Man Ray sammanställde i USA när han tvingats lämna sitt Paris. I 30 fotografier av objekt, målningar och interiörer med text av konstnären "minns" han sina verk från Paristiden. Albumet är unikt och finns endast i detta enda exemplar.Också i Rays fall handlade det inte minst om en odogmatisk inställning till skapandet, vilket innebar en stor frihet i valet av uttryckssätt och tekniker. Precis som i fallet Oppenheim gör detta Man Ray till den i flera avseenden dagsaktuell konstnär, som dessutom haft betydande inflytande på dagens konst. Ett alldeles tydligt bevis för detta utgör för övrigt konstnären Jan Svenungssons kunniga, insiktsfulla och mycket personliga katalogtext om Man Ray. Svenungssons tes om Rays syn på förhållandet mellan text och bild är en mycket fruktbar ingång i ett komplext konstnärskap.Museet som institution har fördelen jämfört med konsthallen att kunna tillhandahålla historiska perspektiv på dagens konst. Med tvillingutställningarna av Meret Oppenheim och Man Ray har man utnyttjat den möjligheten på bästa sätt. För besökaren kan möjligen överflödet av verk och uttryck te sig nästan övermäktigt. Men ger man sig tid att bekanta sig med dessa båda konstnärer och deras verk, gärna med hjälp av de välgjorda katalogerna, har man på en gång berikat sin konsthistoriska bildning och lagt en god grund för att senare i höst kunna närma sig den stora undersökningen av konst och mode på Moderna museet.Festen på nyttOch även om pälskoppen saknas finns det mycket annat lika halsbrytande effektfullt signerat Meret Oppenheim i utställningen. Dessutom kommer konstnären Katrine Helmersson att i en hommage à Meret Oppenheim låta den berömda festen från 1959 återuppstå. I sann surrealistisk anda lät man den gången en naken kvinnokropp utgöra matbord för en fest i kandelabrars sken. Hur den nya festen kommer att se ut får besökarna vid programmet Moderna by Night på Moderna museet den 10 september möjlighet att uppleva.