Ett konstverk blir till

Det är Bror Hjorths höst i år. I den stora Färg och Formutställningen på Konstakademien i Stockholm är han en centralgestalt.(Utställningen recenserades på UNT: s kultursida 13oktober). Och i det konstnärsmuseum som bär hans namn, Bror Hjorths Hus på Norbyvägen i Uppsala, uppmärksammas hans skulptur Näckens polska i en genomarbetad utställning.
Alla Uppsalabor är välbekanta med den kraftfulla, färgglada, erotiskt glada och livskraftiga skulpturen utanför stationshuset. Och de flesta tillresta besökare lär inte kunna undgå att se det konstverk som en gång var så omstritt, motarbetat och kritiserat och som i dag de allra flesta tycks ha tagit till sitt hjärta.

Enkäter bland så kallat vanligt folk (vilka nu det är) brukar resultera i negativa, inte sällan gnälliga och kritiska kommentarer, inte minst när det handlar om offentlig konst. I Bror Hjorths Hus har man gått ner till stationen och bett ett brett urval människor att kommentera den 40-årscelebrerande skulpturen Och svaren är överväldigande positiva. Näckens polska är rolig, trevlig, fin, den gör betraktaren glad, den har blivit en institution i Uppsala, den pryder sin plats, den är ett känt märke för Uppsala, en mötesplats: säg bara vi ses vid Näcken och alla vet, säger en flicka.
Så var det sannerligen inte från början, men om den turbulens som föregick uppförandet av Bror Hjorths skulptur berättar man inte i utställningen. Vilket möjligen är den enda anmärkning man vill rikta mot en i övrigt synnerligen välgjord, informativ och stimulerande dokumentation av ett konstverks tillkomst. Skisser, modeller, skriftlig dokumentation samsas till en fullödig bild av med Bror Hjorths arbete med att utveckla den ursprungliga lite spinkiga gipsskiss som presenterades för kommunledningen 1949 till det färdiga verket. Här finns exempelvis den första akvarellskissen, daterad 1952, liksom originalgipserna av Huldran och Näcken. Till och med spår av den gjutsand som användes är fortfarande synliga.

Fotot av den åldrade konstnären framför sitt äntligen uppförda verk, som kunde invigas först 1967, hör till höjdpunkterna i utställningen, som dessutom kompletteras med en innehålls rik katalog som ger fördjupad kunskap och information om konstverket. Fascinerande är att följa Küllike Montgomerys detaljerade beskrivning av hela den utdragna tillblivelseprocessen fram till det konstverk vi i dag kan se framför järnvägsstationen.

Som en extra bonus visas dessutom en serie fotografier av Hans Hammarskiöld, tagna inför publiceringen av Bror Hjorths självbiografiska bok Mitt liv i konsten. Fotografierna är en gåva till museet av Bror Hjorths Hus Vänner. Här kommer man genom Hammarskiölds empatiska och sensibla fotokonst den skapande konstnären Bror Hjorths nära på ett sätt som tillsammans med allt det övriga ger en övertygande bild aven av 1900-talets främsta skulptörer.
I 40 år har Bror Hjorths skulpturala hyllning till konsten, kärleken och folkmusiken prytt Uppsala. Och så kommer det att förbli, även när det nya Resecentrum står klart 20011. Näckens polska kommer att få behålla sin centrala plats och fortsättningsvis vara en oöverträffad vinjett för staden Uppsala.

Ett konstverk blir till

Bror Hjorths skulptur Näckens polska ägnas en informativ utställning där man kommer den konstnärliga processen nära, skriver Cristina Karlstam.