Enkelheten vinner

I Uppsala är gallerisituationen som bekant snudd på beklämmande. Staden borde utan problem kunna bära fler och mer seriösa gallerier. Därför är varje nytt galleri ett glädjande tecken på att saker rör på sig, förhoppningsvis, men dessvärre inte nödvändigtvis, mot det bättre. Nya Galleri Villavägen sju är beläget i chaufförsbostaden vid sidan av det stora huset där litteraturvetenskapliga institutionen en gång låg på Villavägen 7. Galleriet befinner sig i startgroparna och det är för tidigt att säga vilken nivå det kommer att vara på verksamheten. Men ambitioner finns i varje fall, och läget borde fungera fint som ett stopp på konstpromenaden mellan konstmuseet och Bror Hjorths Hus.

Just nu visar Galleri Villavägen sju Uppsalakonstnären Jin Jiang, som de senaste åren har synts förhållandevis mycket i det lokala konstlivet. Anslaget i utställningen Högaktning känns igen från förra årets sommarutställning i Linnéträdgården, och flera verk återkommer direkt. Bland annat ett par stora naturmålningar, rinnande skymningslyrik där en dragning mot det sublima förstärks av den långsmala formen som ger en tydlig höjdeffekt. Ganska fint utfört, men inte så spännande. Målningarna känns lite som kulisser eller färdigkomponerade sagor där betraktaren inte har särskilt mycket självbestämmande. Ett par mer abstrakta målningar balanserar dock upp den måleriska helheten, men precis som tidigare är det tuschteckningen som är Jin Jiangs främsta vapen. Konstnären besitter en fängslande förmåga att bygga suggestiva bilder med hjälp av skenbart snabba tuschkompositioner. Att återse en serie tuschlandskap med små inslag av collage i form av inklistrade människor, bilar och liknande är också trevligt.
På Galleri Villavägen sju visas dessutom ett par installationer eller träskulpturer där gamla grenar har fått nytt liv. Den främsta av dem visar ett par kolfärgade, eller om man så vill: brända, kvistar liggande på en rektangel av vita stenar. Installationen blir förvisso lite malplacerad mot galleriets plastmatta, men den ringar in någonting väsentligt i Jin Jiangs konstnärskap, nämligen den enkla kontrasten.
Längs väggarna hänger också en fotodokumentation, Tecknade i parallella världar, av ett par installationer i vatten där varje bild också fungerar som ett eget verk. Ett streck flytande bollar bildar en ring i en mörk sjö, som konturen av ett moln som tidigare speglat sig i vattnet eller minnet av en vattenring som skapats när något, eller någon, spräckte ytan. Okomplicerat och träffsäkert. I en annan bild flyter en märklig rörstruktur som genom speglingens enkla perspektivförskjutning gör verket till en gåta. Motiven återkommer flera gånger, lätt alternerade med hjälp av ljusdagrar på vattnet och av osynliga vågors kraft.

Utställningen fortsätter ett stenkast öster om galleriet, i Botaniska trädgården, där Jin Jiang har placerat en installation i dammen. Det är ett syskon till den ovan nämnda abstrakta rörkonstruktionen och det skapar en fin glidning att verket återkommer i fysisk form. Det är med de okomplicerade medlen och den fria linjen som Jin Jiang övertygar.

Enkelheten vinner

I en utställning på nya Galleri Villavägen sju visar Jin Jiang att den enkla linjen är hennes främs­ta redskap, skriver Sebastian Johans.

I en utställning på nya Galleri Villavägen sju visar Jin Jiang att den enkla linjen är hennes främsta redskap, skriver Sebastian Johans.