En konstnärs blick förkroppsligad i bild

Efter flera s k mitt i karriären-utställningar med manliga konstnärer (Ernst Billgren, Dan Wolgers) på Liljevalchs konsthall i Stockholm har turen nu kommit till den första kvinnan. Att valet föll på fotokonstens nestor Tuija Lindström är säkert ingen tillfällighet. Under flera decennier har hon utvecklat en egen estetik inom den fotobaserade kons-ten. Med gråskalans hela spektrum som sitt instrument och med kvinnokroppen som ett av de allra centralaste motiven har hon förfinat sitt språk. Samtidigt känns en Lindström alltid igen: på intensiteten i kombination med en stillhet som ofta har tolkats som dödens, på det absoluta gehöret när det gäller bildkomposition och kameravinkel.Hennes fotografi har aldrig varit dokumenterande; det är den medvetna konstnärens gestaltande möjligheter hon brukat och fortfarande brukar.Som lärare har Tuija Lindström dessutom spelat en avgörande roll för flera av våra yngre framgångsrika kvinnliga konstnärer med den fotobaserade konsten som sitt uttrycksmedel. Det är ju inte minst inom denna genre som svenska konstnärer det senaste decenniet haft stora internationella framgångar. Ingen torde därvid ha kunnat förbigå Tuija Lindström, vare sig man valt att följa i hennes fotspår eller tvärtom markerat en annan linje i relation till hennes estetik. Därför är det också ur denna synvinkel av intresse att på det här sättet få en samlad bild av hennes konstnärskap.Monumentala bilderLiljevalchs konsthall är stor och en separatutställning kan inte arrangeras med kvalitet om inte konstnärskapet är tillräckligt omfattande. Det inser man lätt vid en rundvandring. Tuija Lindström har förvisso det antal verk som fyller rummen, men det har knappast blivit trångt mellan de exponerade bilderna. Ändå tycks man ha haft ambitionen att ta med det allra mesta för att få en så heltäckande bild som möjligt av hennes verksamhet.Upptakten sker med några av de mest magnifika, monumentala bilderna ur serien Sandemar; tysta, dramatiska landskap där spåren av mänskligt liv tycks mycket få. I Liljevalchs stora ingångshall fyller de rummet med sin intensiva närvaro.DagsaktualitetSedan breder ett mångfasetterat och varierat oeuvre ut sig i salarna med det tidiga 90-talets bilder av nakna kvinnor flytande i vatten, de skulpturala färgfotografierna av strykjärnssulor och 80-talets porträtt av vänner och kolleger, bland dem en mycket ung Jonas (Gardell) tillsammans med likaledes ung pojk-vän. Flera av dessa bilder har konstnären själv uppdaterat inför utställningen, som därmed får en dagsaktualitet som inte är nostalgisk.I sviten Look at us, som också är utställningens titeln, har Lindström fotograferat människor i gränssituationer. Det är ett fotografi som skiljer sig till form och gestaltning ganska radikalt från hennes kvinnostudier, men som till sitt innehåll ändå visar en märklig samstämmighet som får sin explicita formulering i just titeln. Tuija Lindström har verkligen svarat på sina motivs uppmaning Titta på oss; hennes bilder är den seende konstnärens blick förkroppsligad i bild. Det gäller även den mästerliga serien Sleeping bodies, daterad 1995/2004, där bland annat bilder av konstnärskollegan Christer Strömholm hör till de verkliga guldkornen.Seendets magiOch ytterst handlar de till sitt uttryck helt annorlunda digitala utskrifterna 12 fraktaler av en planta om samma grundhållning: seendets magi, också när det tränger in i naturens innersta märkliga ordning.Att fotografin får en sådan uppmärksamhet som Tuija Lindströms stora utställning innebär är slutligen tillfredsställande att kunna konstatera. Alltför ofta har denna subtila konstart haft svårt att hävda sig i konstvärlden. Här får den sitt berättigade gensvar.