Ardy Strüwer bär bandana med samma självklara pondus som Little Steven. Och precis som för Bruce Springsteens mångåriga gitarrist symboliserar bandanan ett ställningstagande för ett konstnärligt uttryck som togs för länge sedan. För Little Steven handlar det om bredbent rock med ett visst rum för nya infallsvinklar, för Ardy Strüwer om en syntes av svulstig surrealism och tydlig plakatkonst med en dragning mot sensualism.
Tiden är inte särskilt märkbar hos Ardy Strüwer. I den lilla men ändå hyfsat tilltagna retrospektiv som just nu visas på grafikgalleriet Rolls på Övre Slottsgatan i Uppsala är flertalet verk från senare år, men några är äldre och det går ut på ett. Hinkvis med rött, frodiga nakna kvinnokroppar, ofta med drag av påfågel, starka chilifrukter, sexiga auberginer, flyglar, geometriska figurer och återkommande blinkningar till popkonstens ikoner. Det går inte att missta sig på en Strüwer - uttrycket är intakt och mycket eget vare sig det handlar om grafik eller måleri.
Personligen tycker jag att Ardy Strüwers bilder har passerat gränsen till kitsch med någon kilometer för mycket, men det envetna och tydliga anslaget gör att jag ändå kan förstå den närmast religiösa andakt förhållandevis många verkar känna i relationen till hans bildvärld.