En apokalyps i skönhet

Tiden relativiseras, lineariteten upphävs och tyngdlagen sätts ur spel. När den Hongkongbördige konstnären Paul Chan söker ge gestalt åt sina tankar om ljuset ifrågasätts de elementära villkor i vilka vi vant oss vid att förankra vårt liv och vår trygghet. I bländande, skrämmande vackra projektioner på konsthallens golv låter Chan civilisationens rekvisita falla uppåt, korsa fåglarnas diagonala väg och utgöra motkrafter mot de fallande människokroppar som ofrånkomligt leder betraktarens tankar till 11 september. Det enda något sånär fasta och beständiga i Chans projektion är en telefonstolpe, vars korsarmar tveklöst måste vara mycket medvetet valda som markör. Allt sker i form av siluetter, skuggspel och projektioner mot fonden av ett ständigt föränderligt färgspel av yttersta skönhet.I Magasin 3 begår 33-årige Chan sin Europadebut, eller riktigare en del av denna. Den andra öppnas inom kort i Portikus i Frankfurt, där båda utställningarnas curator Daniel Birnbaum har sin dagliga verksamhet som chef. Hos Magasin 3 är Birnbaum en av fyra assisterande curatorer.Med denna dubbla satsning introduceras ett konstnärskap som redan nått de riktigt stora sammanhangen i USA där Chan är utbildad och bosatt. Att ett av hans verk pryder omslaget till den ledande konsttidskriften Artforums sommarnummer 2006 säger en del om den position Chan uppnått. Tidskriften ägnar honom dessutom en lång, rikt bildsatt essä. Chans cv rymmer dessutom redan en mängd grupp- och separatutställningar; bland annat var han representerad vid årets Whitneybiennal i New York.Ljuset är såväl material som ämne för undersökning i den svit om sju projektioner som är under tillblivelse och varav de båda första ingår i Stockholmsutställningen. Den tredje delen tillhör Frankfurtvisningen. Med bakgrund av ett ständigt skiftandefärgspel sker de dramatiska rörelserna uppåt och nedåt som Chan iscensätter. Det drama som utspelas på golvet tycks vara ett skuggspel från en verklighet vi inte kan se annat än i denna form. Att Birnbaum citerar självaste Platon i sin katalogtext är knappast förvånande.Är det en skenvärld vi betraktar i Paul Chans förföriskt vackra verk? Eller kanske en tidens och världens kollaps, en apokalyps? Och är i så fall de skenbart idylliska tillstånd som formuleras i utställningens andra avdelning en ouppnåelig utopi? Eller kanske ett resultat av denna tidens implosion som ljusprojektionerna förmedlar?I dessa animerade tablåer med referenser till särlingen Henry Darger (som Magasin 3 tidigare visat i en utställning) skildrar Paul Chan ett drömtillstånd som efter hand och vid närmare studium avslöjar sina nattsidor i form av våld, övergrepp och skändningar. Det är en myllrande, färgstark Utopia som Chan tecknar med små flickor som de viktigaste rollinnehavarna. Ett Arkadien som visar sig vara anfrätt av ondska, våld och död. Att det finns tydliga religiösa/kristna referenser också i dessa verk är uppenbart. Konstnären nämner själv sina tankar kring det som brukar kallas den messianska tiden, något som också tas upp i den ovan nämnda katalogtexten.Men även utan dessa inte helt lättolkade filosofiska spetsfundigheter fungerar Paul Chans fascinerande bildvärld och låter sig betraktas, beundras och begrundas. Att frågetecknen till sist kanske är fler än insikterna gör inte denna djupt originella utställning mindre intressant.