Elsa Beskow i vår bildkanon

Tiden är det förra seklets första årtionden. Tekniken den vänliga akvarellen. Stilen det detaljerade berättandet. Stämningen idyllens.
Elsa Beskow, sagotanten, den drivna tecknaren, den goda berätterskan. Bilden av henne som konstnär är fast förankrad. Nu visas originalen till hennes av generationer barn (och vuxna) älskade berättelser om den märkliga familjekonstellationen
Tant Brun, Tant Grön, Tant Gredelin och Farbror Blå. Och så barnen, Petter och Lotta. Pudeln Pricken inte att förglömma. Småstaden (Sigtuna, vem har inte druckit kaffe hos tanterna där). Långt till världskrig och lidande, bara ibland små vardagliga bekymmer bakom gröna plank. En tant som råkar bli blöt om fötterna i jakten på den bortsprungna hunden, en annan tant som med risk för livet klättrar upp för stegen till ladan under samma jakt. Barnen som får bannor av tanterna för olydnad men som sedan äter middag i full sämja tillsammans med samma tanter och så farbror Blå, han som visserligen avvisar barnens gåva, en katt unge, men som ibland släpper loss och leker vilt med Petter och Lotta så att trasmattorna skrynklas ihop.

Elsa Beskow, sagotanten. Kanske är hennes idyll i själva verket inte så varm och ombonad som det brukar hävdas. I Bror Hjorths vackra, barnvänliga utställning hänger förvisso tant Bruns klänning så prydligt på väggen och tant Gredelins stiliga hatt likaså. Och i fotohörnan syns de allesamman, de människor som anses vara figurernas förebilder, ramade så som tidens sed bjöd: i svarta ovaler. Tomtebolycka? Visst, särskilt i bilderna som hämtats ur boken Tomtebobarnen. Men titta lite noggrannare - där ringlar plötsligt en farlig orm nära barnen och tomtefar får ikläda sig rustningen av kottfjäll och gå ut i strid med ormen. Plötsligt är idyllen inte alls så fullständig. Och hur var det egentligen med Prick - hade han sprungit bort eller var det inte så att han i själva verket rövats bort av en kringstrykande luffare?
Sprickorna finns där. Elsa Beskow visst att berätta så att barnen upplevde spänningen men samtidigt kunde räkna med att den hotande faran aldrig tog överhanden. Till sist sitter de där kring det runda matbordet i taklampans trygga sken och är en hel familj igen. Eller promenerar ut i staden med både Pricken och katten som stolt förtrupp.

Elsa Beskow - Familjeliv är en härlig utställning, full av nostalgi för oss som införlivat bilderna med vår egen bildkanon, lika full av upptäcker för alla barn som ännu inte gjort tanterna, Farbror Blå, Tomtemor och alla de andra figurerna till sina. Och en härlig utställning också ur konstnärlig synvinkel. Så välgjorda bilder, sådan känsla för de viktiga detaljerna, en så säker och medveten bildkomposition. I Bror Hjorths Hus har man valt att anlägga en biografisk vinkel på Elsa Beskows bilder. Andra läsarter, mer eller mindre välgrundade finns förvisso. Var och en väljer sitt förhållningssätt. I dag kan man dessutom i Bror Hjorths Hus höra Beskowforkaren Stina Hammar ge sin syn på Elsa Beskows konstnärskap under den lockande titeln
Far är stark och modig, mor är blid och rar.
Jag håller inte för otroligt att den bilden kommer att naggas en hel del i kanterna av Stina Hammar.

Elsa Beskow i vår bildkanon

I en bildkanon är Elsa Beskow ett självklart namn. Nu visas hennes härliga originalteckningar i Bror Hjorths Hus, skriver Cristina Karlstam.