Helena Blomqvists fotografier är noggrant frammanade visioner från en drömskt strömmande undervärld. Ensamhet, mardrömmar, melankoli är teman som återkommer i ett paradoxalt uttryck som är exakt men ibland i luddigaste laget.
Utställningen Inside Stories bjuder på tre bildserier som är separerade från varandra genom blåa skynken. Varje kammare bildar en ordlös bilderbok som lockande ropar till betraktaren att stiga in i de surrealistiska miljöerna. Slumberland följer en liten pojke på en mystisk färd med en dinosaurieliknande drake, The Last Golden Frog är en pyrande romantisk undergångssvit där näpna karaktärer, främst apor, sörjer en civilisation som verkar fast besluten om att bli sin egen undergång och The Dark Planet, utställningens äldsta verk, kretsar kring samma sak med tillägget att dystopin här inte känns fullt lika förutbestämd och anslaget snäppet mera lekfullt.
Referenser från film och fotohistoria är liksom inbyggda i Helena Blomqvists bildvärld och bidrar förstås till att scenerna känns bekanta. När svampmoln och annan riktigt tydlig undergångsrekvisita blir en del av motiven vaknar de till liv och får en svart humoristisk underton som höjer deras grad av angelägenhet. I andra fall slår det teatrala igenom taket och bilderna lämnar efter sig en känsla av oförättat ärende. De blir vackra, bearbetade drömsekvenser men inte mer. Helena Blomqvists bilder behöver något som skaver för att inte förlora sig i sin noggranna komposition och snygga efterbehandling.
Alla håller inte med. Helena Blomqvist är en konstnär som har en mycket trogen publik och har en kvalitet som gör att de som gillar henens arbete verkligen älskar det. Men om man inte förmår stiga rakt in i den presenterade världen riskerar man att stå kvar utanför och undra varför man ska läsa en bilderbok där texten saknas. Helena Blomqvist är som bäst när hon har en tydlig agenda.