Det gamla och det nya Klara

På fasaden till ett av höghusen som gränsar till Sergels torg i Stockholm kämpar en stillsam projicering om uppmärksamhet och utrymme, skymd av trötta julbelysningar och barrdekorationer.Det är synd det, för på fasaden visas just nu Ulla-Maija Alanens arkitekturhistoriska ljuskonstverk, ett projekt hon kallar Klara i tiden. Bilden visar kvarteret så som det såg ut på 1930-talet, Jakobsbergsgatan sedd från Sergelgatan, och utgör förstås en stor kontrast till det bjärta glittrandet och larmet från den stora stadens centrum och hjärta.Att inget är som förut blir tydligt vid första anblicken. Det är därför ett roligt inslag i stadsbilden som Ulla-Maija Alanen bjuder på. Liknande arbeten har konstnären och arkitekten Alanen tidigare genomfört i ljusrummet kring stadskärnan i Helsingfors.Nödvändig omdaningSjälva fotografiet som hon här visar tillhör Stockholms Stadsmuseums samlingar och föreställer en ganska öde gata, kantad av små låga hus, en automobil och en affär som har utförsäljning. Två män promenerar längs med gatan, bort från betraktaren, annars händer inte så mycket i bilden.Kontrasten kunde inte bli större mot vad som finns på samma plats i dag. Själva citykvarteren, byggda under 1960-talet i modernistisk stil, representerar den omdaning i stadskärnan som var nödvändig under efterkrigstidens omorganiseringar.Evig tillväxt, ekonomisk tilltro och generell framtidstro kantar dessa höghus, där miljön runt omkring präglas av de lösningar som möjliggjorde den effektivitet, det tempo och den fart som vi tar för givet i dag.Bilden av historienGenom glas och stål skymtade då vid byggandet framtiden, på och genom samma material kan vi i dag se bilden av historien. Ulla-Maija Alanens verk är i sig tystlåtet och lågmält i sitt uttryck, men ger vid vidare tanke en fin påminnelse om att historien förändras i minst lika hög hastighet som bilarna kör omkring i de många filerna runt Sergels torg.