Den pågående identiteten

Identitet brukar på ett ungefär sammanfattas som det egna personliga medvetandets kärna. Lustigt nog är identitet också något som ofta bestäms i relation till andra, både de som är nära och ofarliga och "dom andra" som befinner sig lite längre bort och ofta reduceras till hotande antiexempel.
I utställningen Born Identity har Norrtälje konsthall sammanfört fyra konstnärer och fem verk som alla berör en identitetsskapande process i en helhet som kräver viss koncentration av sin betraktare.
´
Redan i entrén förhåller sig den norska konstnären Morten Viskum till såväl det egna jaget som till ett par av de senaste millenniernas mest uppmärksammade män. I två vaxskupturer, Imagio dei och Son of Abdullah, har Viskum låtit sitt eget självporträtt anta gestalt av Jesus respektive profeten Muhammed. Självporträtten är ett led i en serie skulpturer där konstnären väldigt bokstavligt stiger in i värden, ideal och begrepp som är viktiga i en identitetsskapande process. Tidigare har han exempelvis blivit kroppsbyggare och galen vetenskapsman sysselsatt med att dissekera en skalle identisk med den egna.

Viskum har tidigare sökt det provocerande och bland annat bytt ut olivburkar i butiker mot snarlika burkar innehållande döda råttor och gjort en serie verk, både målningar och installationer, med hjälp av en död kvinnas amputerade hand. Här är han dock mer kontemplativ och pekar på något flytande i det som ofta stadfäster en identitet. I självporträttet som Jesus håller Viskum en dödsskalle i den ena handen och ett förkrympt huvud i den andra, vilket kan läsas som en hänvisning dels till Shakespeares mest återgivna scen och dels till de "primitiva" folk som genom historien har jagats i religionens namn. En skalle är finkultur, en annan är en motivering för grym kolonialism. Det är med väldigt små nyansskillnader vi ger oss själva rätten att klättra upp på de höga hästarna.

I rummet bredvid visar utställningens andra norrman, Thomas Kvam, videon Eurobeing - en halvanimerad mediakritisk dystopi som har placerat det självgoda Europas fördomar och stereotyper i en bakterieodling och låtit dem växa till de monster de faktiskt är. Kvams våldsamma och estetiskt väldigt konsekvent genomförda film slår åt de flesta håll, men riktar sig i synnerhet mot den nidbild som europeiska medier gärna målar upp av araber och muslimer. I en svart sönderbombad värld bryter en serie fullständigt bisarra nyhetssändningar igenom bruset och Kvam gör det enda raka - han skrattar åt eländet.
De svenska konstnärerna Kristina Müntzing och Olov Tällström har bägge ett lugnare anslag. Müntzings installation New Swedes består av ett myller av souvenirfigurer och små leksaksdockor där alla har bytt delar med varandra. En barbie parad med en figur från Happy Meal, en smurf parad med en gammal figurin och så vidare. Installationen säger så klart något om alla nysvenskar som har förändrat sin identitet i mötet med det nya landet. Sedd ur en synvinkel är New Swedes en kommentar till de förväntningar på förändring som placeras på de nyanlända. Ur en annan en utsaga om att autenticitet och äkthet, bägge viktiga begrepp för ett identitetsbygge, är någonting plastiskt och föränderligt.

Olov Tällströms Källan sammanfattar alla föregående talare. I ett litet rum möter betraktaren två speglar där citat från koranen, bibeln och buddistisk litteratur slumpvis tonar fram över ansiktet på den som speglar sig. Betraktarens valmöjligheter har reducerats till två. Antingen ta ställning till orden som bokstavligen skrivs på näsan, eller att låta bli och ignorera, vilket också är ett ställningstagande. Identitet är något pågående.

Den pågående identiteten

Tro, fördomar och förändring är olika delar av varje människas identitetsbygge. Norrtälje konsthall visar fyra olika temperament i en komplicerad helhet på temat identitet.