Bonvicini osäkrar rummet
Monica Bonvicini bjuder på aggressiv feminism med stark humorkrydda, skriver Cristina Karlstam.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I rummet intill möts man av en blinkande skylt modell tivoli som med jättebokstäver prånglar ut sitt budskap. Not for you, inte för dig. Aggressivt, provocerande.
Det finns ingenting insmickrande eller ens inbjudande i den italienska konstnären Monica Bonvicinis verk. Tvärtom möter den sedan tiotalet år Berlinbaserade konstnären sin publik med provokation och utmaningar. Längst in i ett av konsthallens många rum visas en 60 minuter lång video där en vägg systematiskt och oförtröttligt håller på att huggas sönder av en hand försedd med en kraftig slägga. Hammering out (old argument) är titeln på detta verk, tillkommet 1998. Att associera till händelserna några år tidigare då den förhatliga Berlinmuren hackades sönder är inte självklart men inte heller långsökt.
Säkert är däremot att detta, liksom de övriga verk med vilka den internationellt mycket uppmärksammade Bonvicini nu introduceras för svensk publik, har betydligt fler dimensioner än denna enda. Som titeln antyder kan verket också läsas som en metafor över argumentation och samtalsklimat över huvud taget och kanske särskilt i fråga om kärleksrelationer. Och som i de flesta andra verk av Bonvicini kombineras den explicita aggressiviteten med en rejäl portion humor. Till skillnad från sina mer militanta systrar är feministen Bonvicini nämligen en person utrustad med såväl humor som självironi; ett förhållande som gör hennes skarpa iakttagelser utifrån genusperspektiv desto mer träffande. Som när hon bygger
sin "kärleksgunga" för två, Chain swing, av hårda kättingar men gör det med full respekt för båda parters lika rätt till utrymme och bekvämlighet. Den av de gungande som till äventyrs skulle få lust att göra bruk av de från taket löst hängande kedjorna som tillhygge i könskampen hyser samma risk att själv bli utsatt för sådan hårdhänt behandling.
Nu är det inte bara fråga om destruktion och aggressivitet när Bonvicini presenteras. I ett av sina mer omfattande verk deklarerar hon sin sympati för den som bygger upp i stället för att destruera. Byggnadsarbetaren, själva urtypen för "den manligaste av män", är föremål för hennes intresse och beundran. Och de många hundra byggnadsarbetare som runt om i världen (och även i Sverige) besvarat hennes bitska men också roliga enkäter om arbete, liv och relationer, har de allra flesta mött konstnärens humor med samma mynt. Enkäterna är prydligt ramade och monterade på väggarna i det rum där man beträder golvet med risk att trampa igenom. Garanterad roande läsning!
Drastisk humor utmärker också de textbaserade plexiglastavlor som återfinns lite här och där i konsthallen, liksom de målningar där Bonvicini med serieteckningens idiom sätter fingret på den triviala men ytterst reella verklighet som bland annat kan avläsas i tillgången på offentliga toaletter. Varför är köerna alltid mångdubbla till kvinnornas bekvämlighetsinrättningar?
Specifikt för Bonniers konsthall har Monica Bonvicini också skapat ett nytt verk, en målning på plexiglas, placerad i konsthallens första sal med utsikt mot järnvägsspåren. Detta liksom övriga verk relaterar direkt till rummets arkitektur, ett typiskt drag hos denna konstnär. Genom Paint it black tvingars besökaren att betrakta konsthallens omgivning på nytt sätt via konsten.
Häromåret belönades Monica Bonvicini med det tyska nationalgalleriets stora pris för unga konstnärer, Tysklands motsvarighet till Turnerpriset. Valet ter sig högst motiverat. Hennes medverkan vid ett par
Venedigbiennaler har också väckt lusten att se mer av en spännande konstnär, vilket nu alltså är möjligt genom Bonniers konsthalls utställning.
Monica Bonvicini
Bonniers konsthall, Stockholm
Till 29/4
Bonniers konsthall, Stockholm
Till 29/4