Bonniers konsthall ett hett tips

28 unga konstnärer har fått chansen att visa sin bild av samtiden i Bonniers konsthalls nya utställning Tipsa en vän, skriver Cristina Karlstam.

Installation av Fredric Gunve.Arbete av Mathias Kristersson.Ljus. Ljussättning av Katarina Elvén.

Installation av Fredric Gunve.Arbete av Mathias Kristersson.Ljus. Ljussättning av Katarina Elvén.

Foto:

Kultur och Nöje2008-05-03 00:01
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Från vilken punkt syns samtiden bäst?
Frågan aktualiseras när två av Stockholms (och landets) ledande konstinstitutioner samma vecka öppnar två helt olika utställningar. Hos Moderna museet är fokus riktat mot det som var samtid i Sverige (med museets tillkomst 1958) och Italien med ett dynamiskt konstliv i två storstäder, Milano och Turin.
Kanske upptäckte man inte hur central den italienska konst var då, 1958. Det är först nu, på behörigt avstånd från italienskt 1950-tal som bilden klarnar.

I Bonniers konsthall med den uttalade ambitionen att vara en arena för den unga såväl svenska som internationella dagsaktuella konsten, har man gått helt annorlunda tillväga när man sammanställt utställningen Tipsa en vän. Här möter besökaren idel unga konstnärer, merparten födda på sent 70-tal. Alla har hamnat hos Bonniers konsthall genom tips från utvalda personer i det svenska konstetablissemanget. Tanken har varit att tillämpa vår egen tids informationsvägar med Internet och andra nätverk som metafor för själva utställningskonceptet. Det innebär att utställningens ansvariga curator Camilla Larsson mottagit en mängd tips bland vilka hon sovrat för att slutligen via en associativ länkteknik kunna sammanställa en utställning med 28 representerade konstnärer.

Avstånd eller närbild, således. Vilket ger det bästa resultatet för den som kunna påstå sig veta något om den tid och den konst som kallas nutida?
Jag kommer i sammanhanget att tänka på den tyske fotokonstnären Thomas Ruff som förra året visade en serie monumentala fotografier på Moderna museet. Betraktade på avstånd framträdde bildernas motiv med all önskvärd tydlighet. På nära håll däremot var allt ett myller av pixlar, och inga motiv var synliga. Ruffs bilder kunde tjäna som en sammanfattande bas för en diskussion om dessa frågor.

Självklart är det alltså inte att de 28 konstnärerna i Bonniers konsthall verkligen är de som har något centralt att berätta om dagens tillvaro. Det kan vara en nyttig insikt när man besöker konsthallen och fascineras över de unga konstnärernas frihet och lekfulla allvar.
För Tipsa en vän är verkligen en bra utställning. Camilla Larsson påpekar tendensen till teatralitet i mångas verk, en riktig iakttagelse som inte enbart gäller dessa konstnärer. Gränserna mellan olika konstarter och inte minst mellan konst och teater blir alltmer luddiga, ofta till fördel för båda former.

Hos Bonniers kan man se dessa drag tydligt hos exempelvis Fredrik Gunve i hans installation med pelargonplantering, tal och musik, allt uppbyggt som ett teatralt altare varifrån konstnärens budskap förmedlas. Vid pressvisningen framträdde Gunve live med sitt Vårtal. Också Christoffer Paues och Åsa Cederqvist arbetar scenografiskt, medan Maria Andersson har valt att filma utställningens uppbyggnad i sin video.

Kring konstens rum och villkor kretsar även Katarina Elvén som arbetat med ljussättning - inte i första hand av konsten utan av konsthallens besökare som då och då hamnar i spotlightens kägla. Stina Östberg är provocerande rolig i sin stora applikation exponerad i konsthallens fönster ut mot Torsgatan. If it´s art is not for all, if it´s for all it´s not art, skriver Östberg. Ett lätt självironiskt konstaterande om konstens villkor och begränsade förmåga att bli en angelägenhet för alla. Ett helt annat, mindre explicit språk använder Mathias Karlsson.

Fem dikter om leda och längtan heter hans bidrag där dikternas ord fallit till marken och ligger som borttappade sorgliga påminnelser om svårigheten att kommunicera, trots all världens nätverk. Love Enqvist, som för något år sedan visade utställningen Diggers and Dreamers på Uppsala konstmuseum, deltar med valda delar av sitt projekt om utopiska samhällsbyggen runt om i världen. Annars är det påfallande hur föga den här utställningen innehåller konst om konst. Här är det betydligt mer näraliggande, personliga frågeställningar som behandlas.

Spännande är det onekligen med spännvidden mellan proklamationer modell Gunve och stillsamma iakttagelser a la Mathias Karlsson. Och som sagt: kanske blir det först i backspegeln om några årtionden som vi likt utställningen på Moderna museet (som behandlas i en kommande artikel på kultursidan) verkligen får sin på vår samtid. Men tveklöst är Tipsa en vän ett hett tips för den som vill hålla sig ajour med den unga svenska konsten.
konst
Bonniers konsthall
Tipsa en vän
tom 8/6