Bildskön komplicering

I utställningen Vanitas fortsätter Anna-Karin Brus sin vandring i limbo mellan natur och kultur. Det samtal om människan och dennes förhållande till allt omgivande som påbörjades i collageserien I'm a Hunter för några år sedan har successivt vidareutvecklats i ett allt större perspektiv. Där I´m a hunter grep tag i ganska tydliga frågor och kretsade kring jakt och den stora frågan om liv och död, panorerad genom ett nästan djurrättsaktivistiskt filter, är dagens upplage mer ekologiskt orienterad och den stora frågan har blivit ännu större och landar i en pampig formulering om varande i förhållande till icke-varande.

De stilleben som hänger på Galleri Agardh-Tornvall kunde vid en första anblick vara en dödsmässa över klimatmötet i Köpenhamn. Den mörka gråskalan och den tydliga blinkningen mot holländskt 1600-talsmåleri i allmänhet och Jan Davidz. de Heem i synnerhet är allvarlig på gränsen till soignerad i sitt välbalanserade utförande. Fjärilar som blir blad, fåglar som infiltrerar blomsteruppsättningar, horn som blir stammar och näpna insekter som låter kompositionen vila i det gyllene snittet ger helheten en dekorativ prägel som nästan skulle ta över om det inte vore för att bilderna så uppenbart vill säga något annat, något mer.

Det kan vara en tolkning bygd på kunskap, men i de slaktade och måleriskt rekonstruerade naturböckernas utsagor är konstnärens bakgrund som biolog hela tiden närvarande. Den svaga tredimensionalitet som collaget innebär är liksom självmedveten på ett sätt som signalerar att den är fjärran slump och simpel dekoration. Betraktaren förstår att varje bildelement, låt vara en skräddarfågel, en bakterie eller en stekel, har något att förmedla i relation till ytans övriga hållpunkter. Titlar som Mouths to feed, Cach up, Eggs och Motherhood, är på en gång enkla och komplicerade meddelanden. Enkla för att de så lätt tar sig in i medvetandet och komplicerade för att varje liten berättelse studsar mot en parallellhistoria.

Och slutsatsen, om man vill ha en sådan, blir givetvis att de små historierna måste berättas parallellt. Vårt ekologiska ansvar kan inte stanna i en lätthanterlig bildskön yta, det måste arbeta sig nedåt, uppåt, utåt och inåt. Minst. Att välja förenkling är att välja icke-varande.

Bildskön komplicering

Anna-Karin Brus stilleben arbetar sig raskt förbi sin dekorativa yta. Sebastian Johans önskar att klimatmötet i Köpenhamn hade lyckats lika bra.